Ett tåg mot Nässjö bestående av Y1 1352 vid Emarp i mars 2005. Foto Bengt Lilja. Trafik: Person- och godstrafik Spårvidd: 1435 mm Längd: 83 km Dubbelspår: Nej Elektrifierad: Nej Fjärrblockering: Nej ATC: Nej

Historia

Nässjö-Oskarshamns Järnväg (NOJ) var tidigt ute bland de många småländska privatbanor som så småningom växte fram. Som en hel del av Sveriges tidiga enskilda järnvägar hade NOJ engelska ägarintressen. 1869 fick bolaget koncession för banbygget och den först färdiga bandelen var den östligaste, det vill säga sträckan Berga-Oskarshamn. 1872-73 kom trafik igång mellan Nässjö och Eksjö och 1874 kunde hela NOJ invigas.

Fairlie-lok och andra odugligheter

En egenhet för banan var att man använde s.k. Fairlielok, ett engelskt patent. Det var ånglok som såg ut som två ihopbyggda lok med en gemensam hytt däremellan. De båda "lokhalvorna" hade en gemensam ångpanna men separata eldstäder. Möjligen kommer namnet "Bockabanan" från dessa lok då de kallades "bockar" på NOJ. Sammanlagt inköptes nio sådana lok under banans första år. Vid en beryktad händelse år 1902 exploderade ångpannan på det äldsta av loken - "Hultenheim" - inne i verkstaden i Eksjö varpå hela loket flög ut genom taket och landade en bit ute på bangården.

Bland annat problem med Fairlieloken gjorde att lokala kritiker kom att uttydda NOJ "Nästan Oduglig Järnväg". Vinterberedskapen var dålig och passagerare blev sittande på linjen i utkylda vagnar utan uppvärmning. När en del förbättringar gjorts föreslogs en namnändring till "Nästan Ordentlig Järnväg". Ihärdiga ekonomiska problem gjorde att bolaget rekonstruerades i slutet av 1890-talet och fick helsvenska ägare. Den fortsatta utvecklingen påminner om den vid många andra svenska järnvägar: Minskande underlag i och med bil- och busstrafikens framväxt men ett uppsving under andra världskrigets ransoneringsår. För NOJ hade krigsåren särskild betydelse tack vare omfattande transporter till och från garnisonsstaden Eksjö.

Två Y1-motorvagnar som tåg från Nässjö till Oskarshamn mellan Ingatorp och Mariannelund. Foto 1996, Mattias Eriksson.

SJ tar över

NOJ togs över av SJ år 1946. Sedan dess har persontrafiken främst utgjorts av rälsbussar och motorvagnar. SJ satte redan 1946 in genomgående s.k. snabbmotorvagnar på sträckan Halmstad-Nässjö-Oskarshamn. Motorvagnarna hade beställts av Halmstad-Nässjö Järnvägar som förstatligades vid samma tid som NOJ. På 50-talet kom den stora generationen rälsbussar av Y6-typ och från 80-talets början Fiat-motorvagnar typ Y1. Godstågens ånglok blev kvar en tid men ersattes av diesellok typ T43 i början av 60-talet.

Gamla NOJ splittras i tre delar

1990 blev banan en del av det småländska järnvägsnät där länstrafikbolagen i Jönköping och Kalmar län gemensamt tog hand om persontrafiken. Motorvagnarna kördes de första fyra åren av BK Tåg. Samtidigt som SJ åter blev entreprenör för trafiken 1994 förändrades den på f.d. NOJ så att de flesta tåg från Nässjö bara gick till Hultsfred, medan Oskarshamn började trafikeras av direkttåg från Linköping. När den nya Stångådalsbanan mellan Linköping och Kalmar öppnades 1997 splittrades trafiken på gamla NOJ upp ytterligare. Idag måste man i regel byta tåg i Hultsfred och därefter till buss i Berga på en resa från Nässjö till Oskarshamn.

Trafik

Den lokala persontrafiken är en del av länstrafiksamarbetet Krösatågen och utförs av företaget DSB Småland AB. Trafiken ombesörjs huvudsakligen med dieselmotorvagnar typ Y1 men även Y31/Y32. Green Cargo kör något enstaka godstågpar per dag med diesellok typ Td. Även andra godstrafikföretag förekommer.

Beskrivning

Spår av smalspår

Tåg Nässjö-Hjältevad i Eksjö 2004. Utrymmet mellan perrongen och stationshuset upptogs en gång av smalspårs-tågen till Österbymo. Stationshuset ritades av Adolf Emil Melander som även ligger bakom flera stationshus längs Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar.

Det före detta stationshuset i Österbymo 2004. Ett spår har sparats framför huset.

Ett stycke norr om Nässjö C (N, 0 km) - i höjd med verkstäderna för lok och motorvagnar - viker banan av österut medan Södra stambanan fortsätter norrut. Persontågen stannar vid hållplats Brinellskolan (Brin, 2 ½ km), som kom till 1991, innan banan slutligen lämnar Nässjö. Ormaryd (Ory, 12 km) var tidigare banans första station efter Nässjö men är nu degraderad till hållplats. Den i järnvägssammanhang korta perioden mellan 1909 och 1935 fanns här en 7 kilometer lång och 600 mm bred järnväg upp till Anneberg. Banan gick under när tändsticksfabriken i Anneberg lades ned.

Eksjö (Ek, 21 km) ståtar med ett stiligt stationshus i nyklassicistisk stil från 1897. Även Eksjö har haft ytterligare en järnväg - upp till Österbymo några mil mot nordost. Den var 891 mm bred och förvaltades tillsammans med NOJ. Persontrafiken på banan lades ned 1954 medan godstrafiken fick vara kvar till 1968.

Resan på NOJ fortsätter förbi hållplatserna i Hult (Hul, 31 km) och Bruzaholm (Bz, 41 km). En vacker skogssjö ses på tågets vänstra sida. Nästa uppehåll är stationen i Hjältevad (Hvd, 45 km). Som på flera andra håll längs banan sågas här virke från de vidsträckta smålandsskogarna. Så följer hållplatsen i Ingatorp (Igt, 50 km). I Vallnäs (54 km) byggde NOJ en station som nu är nedlagd. Mariannelund (Mnd, 61 km) är ett lite större samhälle, även det med träindustrier. Hållplatsen i Emarp (65 km) är sedan länge nedlagd.

En stund efter att Y1-motorvagnen anlänt från Nässjö lämnar det dagliga godståget Hultsfred-Nässjö stationen i Hultsfred. Foto i maj 2004.

Resan går nu genom trakter välkända från böckerna om Emil i Lönneberga. Mycket riktigt är nästa uppehåll också hållplatsen i Lönneberga (Lön, 72 km). Närbelägna Silverdalens centrum (Sic, 74 km) är sista hållplats före Hultsfred. Hållplatsen annonseras som "Silverdalen" men har fått sitt järnvägsnamn för att skilja den från lastplatsen Silverdalens Bruk (Sid, 75 km). Pappersbruket i Silverdalen har genererat en hel del av godstrafiken på banan men lades nyligen ned. Namnet Silverdalen kommer från ortens belägenhet vid Silverån.

Banan når Hultsfred (Hf, 83 km) från nordväst och på dess vänstra sida ses banan från Linköping och Vimmerby (Stångådalsbanan). Här ansluter också smalspåret Åseda-Västervik. Den fortsatta resan på NOJ kräver i allmänhet byte till Kustpilen från Linköping.

Ett tåg mot Jönköping via Nässjö närmar sig Eksjö i maj 2004.


Ett tåg med sågat virke i backen vid Ormaryd i maj 2005. Dragkraft är det moderniserade T43-loket 257. Foto Ulrik Martinussen.


T44 321 med godståg i Mariannelund 1996. Foto Mattias Eriksson.

En Itino-motorvagn typ Y31 gör uppehåll i Mariannelund den 24 oktober 2004. Foto Tobias Jäderup.


Stationen i Hultsfred våren 2004. En Y1-motorvagn mot Nässjö inväntar avgång.


Ett T44-draget godståg samt pappersbrukets egen lokomotor typ Z43 nr 484 i Silverdalen. Foto den 27 juni 1996, Mattias Eriksson.

Mer om banan

- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata 1999, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 68
- Sara-Lisa Adell: Nässjö-Oskarshamns Järnväg 1874-1974, Jubiléumskommittén, NOJ:s 100-årsjubileum 1974
- Håkan Olsson: När ånglokomotivet Hultenheim sprang i luften uti Eksjö stad 1902, tidskriften Tåg nr 7/1992
- Kent Hedqvist: Ånglokstjänst på NOJ efter förstatligandet, tidskriften Tåg nr 8-9/2004
- Trafikverket: Järnvägskartor

Om Eksjö-Österbymo Järnväg
- Historiskt.nu: Eksjö-Österbymo Järnväg