Banguide

Hem / Banguide / Banor i Götaland / Stångådalsbanan Linköping-Kalmar

Linköping-Hultsfred-Kalmar Skriv ut Skicka sidan
Stångådalsbanan
Bild: Y2 vid Verveln
Y2 1381 vid sjön Verveln mellan Kisa och Vimmerby den 25 april 2004. Foto Mattias Eriksson.
Klicka för förklaringar på faktabegrepp
  • Trafik: Person- och godstrafik
  • Spårvidd: 1435 mm (ursprungligen 891 mm Berga-Kalmar)
  • Längd: 235 km
  • Dubbelspår: Nej
  • Elektrifierad: Nej
  • Fjärrblockering: Radioblock Linköping-Rimforsa
  • ATC: Ja
Bild: Järnvägskarta

Historia

Den sammanhängande järnvägslinjen mellan Linköping och Kalmar som nu marknadsförs under namnet Stångådalsbanan har sina rötter i tre (eller om man så vill fyra) olika enskilda järnvägar: Östra centralbanan mellan Linköping och Hultsfred, Nässjö-Oskarshamns Järnväg mellan Hultsfred och Berga samt Kalmar-Berga Järnväg mellan Berga och Kalmar. Sträckan Vimmerby-Hultsfred var ursprungligen ett separat bolag.

Linköping-Hultsfred: En järnväg genom Kindabygden hade varit påtänkt länge när den blivande Östra centralbanan på allvar började planeras i mitten av 1890-talet. Redan på ett tidigt stadium sågs den som en blivande "pulsåder" som tillsammans med Nässjö-Oskarshamns och Kalmar-Berga Järnväg skapade en viktig länk genom östra Götaland - det statliga järnvägsbyggandet hade ju som så ofta förlagts mitt i inlandet. 1897 gavs koncession och nu hade även namnet Östra centralbanan (ÖCJ) blivit etablerat. Efter tre års byggtid invigdes järnvägen den 8 juni 1902. ÖCJ trafikerade inledningsvis sträckan Linköping-Vimmerby. Linjen Vimmerby-Hultsfred fanns nämligen alltsedan 1877 och tillhörde Nässjö-Oskarshamns Järnväg som köpt in den 1899 - NOJ hade dock skött trafiken på banan från början. 1904 blev det för första gången möjligt att åka samma dag från Stockholm till Kalmar via Linköping, Hultsfred och Berga.

Efter några år, 1907, köpte ÖCJ sträckan Vimmerby-Hultsfred av NOJ och nu gick genomgående tåg Linköping-Hultsfred. ÖCJ utvidgades sedan ytterligare när banan Bjärka Säby-Åtvidaberg inkorporerades i bolaget (se Tjustbanan). Ekonomin hos ÖCJ blev aldrig riktigt den bästa och olika lösningar diskuterades, bland annat ett samgående med NOJ. Istället togs banan över av staten 1937. Bara ett år senare införde SJ rälsbussar av Hilding Carlsson-typen i de kortväga tågen och sedan tog de över alltmer av persontrafiken. 1946 infördes för första gången direkttåg Linköping-Oskarshamn. Sedermera när Y6-generationen införts var denna långväga vagn alltid av den bekvämare varianten Y8.

Bild: Två Y1-motorvagnar i Linköping 1994
Två Y1-motorvagnar i Östgötatrafikens design som infördes för trafiken på Stångådals- och Tjustbanorna. Foto i Linköping 1994.

Vid den stora trafikomläggningen 1968 lades en lång rad hållplatser ned och alla tåg Linköping-Hultsfred och Linköping-Västervik gick sammankopplade ner till Bjärka Säby. Direktvagnen till Oskarshamn drogs in 1977. 1990 fick länstrafikbolagen ta över ansvaret för trafiken, men nedläggningshotet vilade alltjämt tungt över linjen. Trafiken blev dock kvar. Den gamla Östra centralbanan fick det nya namnet Stångådalsbanan och med början 1993 rustades banan upp. Så kallad radioblockering infördes på sträckan Linköping-Rimforsa.

Hultsfred-Berga: Se Nässjö-Hultsfred angående Nässjö-Oskarshamns Järnväg (NOJ). Bandelen Hultsfred-Berga öppnades 1873-74 och är således den äldsta delen av Stångådalsbanan.

Berga-Kalmar: I Kalmarbygden byggdes sammanlagt nära 30 mil smalspår med spårvidden tre svenska fot (891 mm). Banorna sträckte sig från Torsås i söder till Oskarshamn i norr, omfattade sex olika bolag och byggdes under ett kvartssekel med början 1896. Detta år påbörjades bygget av Kalmar-Berga Järnväg (KBJ) och den invigdes året efter. KBJ knöts till trafikförvaltningen Kalmar Järnvägar som även omfattade Kalmar-Torsås Järnväg, Kalmar Järnväg och järnvägen Nybro-Sävsjöström-Nässjö. Efter flera ombildningar kom KBJ att bli något av ett "moderbolag" för de flesta av de smalspåriga linjerna i Kalmarområdet - förutom Torsåsbanan bestod dessa av Mönsterås-Åseda Järnväg och Östra Smålands Järnväg (Ruda-Oskarshamn och Ruda-Älghult).

Trafikutvecklingen var gynnsam fram till omkring 1920 men sedan försämrades ekonomin, särskilt under 30-talet. Banan förstatligades 1940 efter att bolaget likviderats. Trafiken under SJ-tiden förändrades till en början inte så mycket. Under 50-talet ersattes ångloken av rälsbussar typ YP i persontågen och diesellok typ Tp i godstrafiken (fram till 1963 även i vissa persontåg). Persontrafiken lades ned vid nyåret 1968 och det var då den sista kvarvarande persontrafiken på de nämnda smalspåriga Kalmarlinjerna.

För den fortsatta godstrafiken från Mönsterås (där en massafabrik anlagts på 1950-talet, se Blomstermåla-Mönsterås) breddades banan till normalspår mellan Sandbäckshult och Kalmar år 1973. Den gamla banvallen tillät till en början inte tyngre lok än Z65-lokomotorer, varför både två och ibland tre lok krävdes i Mönsteråstågen. Den resterande delen Berga-Sandbäckshult breddades 1977-78. På bandelen Berga-Ruda lades dock även godstrafiken ned 1989. I mitten av 1990-talet rustades dock banan upp för att kunna användas för den nya Kustpilstrafiken mellan Linköping och Kalmar.

Bild:  Tåg mot Kalmar i Bjärka Säby
En Y2-motorvagn som tåg mot Kalmar i Bjärka Säby. I bakgrunden syns Tjustbanan mot Västervik. Förutom den åldriga semaforen - som inte längre används - syns även speciella skyltar och signaler som har samband med radioblockeringen. Foto den 1 november 2004, Martin Oscarsson.

Linköping-Kalmar som en enhet - nya Stångådalsbanan

I augusti 1996 blev de tre bandelarna en enhet under namnet Stångådalsbanan då genomgående trafik med "Kustpilen" (dieselmotorvagnar typ Y2) infördes. Efter ett år infördes även direkttåg Stockholm-Kalmar vilket blev ett stort lyft för tågförbindelserna mellan Stockholm och Kalmar, liksom förstås för alla långväga resenärer längs linjen. Ett par år tidigare hade även direkta tåg Linköping-Berga-Oskarshamn återinförts, medan resenärer på f.d. NOJ fick betala priset i form av tågbyten 1-2 gånger mellan Nässjö och Oskarshamn.

Sommaren 2003 tog BK Tåg över trafiken från SJ vilket dessvärre innebar att tågen inte längre kunde köras på stambanan Stockholm-Linköping och direkttågen från Stockholm drogs in. Samtidigt drogs ett antal uppehåll in mellan Linköping och Hultsfred. I april 2005 gick BK Tågs persontrafikdel i konkurs - bland annat som följd av just åtagandet på Stångådalsbanan - och SJ tog åter över trafiken. 2008 ändrades operatören igen - nu till Veolia Transport.

Linus. sommansson   |2013-09-30
Har sett Y31/Y32 tåg på banan i vimmerby. Kanske måste man uppdatera den biten.
Frederik (järnväg.net)  - Svar - Y1   |2010-01-02
Jag har ändrat texten - tågen på Stångådalsbanan ska ju egentligen köras med Y2 men fordonsbrist har gjort att Y1 fått rycka in ofta...
Patric  - Y1   |2010-01-02
Läste längst ner att numera enbart Y2 används, men även motorvagn Y1 körs nästintill dagligen sedan i somras 2009...
Logga in för att skriva kommentar

Powered by Joomla Comments

3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved."

 

Logga in » | Registrera dig »

Regler för kommentarer

• Synpunkter på innehållet, kompletteringar eller rättelser? Skicka ett meddelande

Dela/bokmärk

Senast uppdaterat

Senaste kommentarer