Banguide

Besökare

Landeryd-Ambjörnarp Skriv ut Skicka sidan
Bild: Godståg på bangården i Smålands Burseryd
T44 273 inväntar avgång på bangården i Smålands Burseryd med vagnuttagningen ner till Landeryd. Z43 447 till vänster tillhör Ekefors skrothandel. Foto den 2 maj 2003, Mattias Eriksson.
Klicka för förklaringar på faktabegrepp
  • Trafik: Delvis godstrafik och dressincykling
  • Spårvidd: 1435 mm
  • Längd: 40 km
  • Dubbelspår: Nej
  • Elektrifierad: Nej
  • Fjärrblockering: Nej
  • ATC: Nej
Bild: Järnvägskarta

Historia

Halland och Västergötland var en gång i tiden sammanvävda genom den 13 mil långa järnvägen mellan Landeryd och Falköping via Limmared och Ulricehamn. Banan benämndes Västra centralbanan.

Ulricehamns Järnväg köps in och breddas

Västra centralbanan (VCJ) öppnades 1906 och var alltså en ganska sent tillkommen järnväg. Mellan Ulricehamn och Åsarp tog man dock över redan existerande Ulricehamns Järnväg (UJ) som trafikerat dessa 37 kilometer ända sedan 1874. I samband med köpet breddades bandelen till normalspår eftersom Ulricehamns Järnväg byggdes med 891 mm spårvidd. UJ sträckte sig vidare från Åsarp till Vartofta på stambanan Nässjö-Falköping, men denna sträcka övertogs redan 1907 av Tidaholms Järnväg, en järnväg som för övrigt öppnades samma år som VCJ. Åsarp-Vartofta lades dock ned 1918, bara elva år efter breddningen.

Nära koppling till Halmstad-Nässjö Järnväg

Dominerande aktiägare i VCJ var Halmstad-Nässjö Järnvägar (HNJ) som även skötte trafiken. Ekonomin var från början dålig och redan 1917 såldes VCJ på auktion där HNJ köpte in bolaget. Banan drevs dock som ett separat bolag fram till 1923. Mellan 1938 och 1959 kördes direkta tåg Halmstad-Landeryd-Falköping med HNJ:s snabbvagnar (se vidare Halmstad-Nässjö).

1945 tog SJ över HNJ:s tämligen stora bannät. När ångloken ersattes av dieselfordon blev så småningom diesellok typ T21 och rälsbussar av Y6/Y7-typ dominerande i gods- respektive persontågen. Till skillnad från HNJ:s övriga linjer kom denna aldrig att trafikeras av de nya Y1-motorvagnarna. Persontrafiken var vid den tiden, dvs början av 80-talet, sedan länge nedläggningshotad och möjligheterna att resa med genomgående förbindelser Landeryd-Falköping hade blivit mycket begränsade.

En av de sista sträckorna med Y7

Persontrafiken på sträckorna Landeryd-Sjötofta och Ulricehamn-Falköping lades ner 1985. Sjötofta-Ulricehamn trafikerades i ytterligare tre år på grund av att vägnätet i området var så dåligt utbyggt. Det blev för övrigt sista sträcka där rälsbussar av Y6/Y7-generationen användes i reguljär trafik (sommartrafiken Mellerud-Bengtsfors undantagen).

Bild: Stationshuset i Ambjörnarp
Stationsområdet i Ambjörnarp är välhållet och i stationshuset finns ett café. Här hyrs även cykeldressiner ut. Foto i augusti 2003, Johan Bjerke.

Dressincykling och museiförening

Även godstrafiken försvann från banan i etapper under 80-talets andra hälft. 1991 revs banan upp mellan Limmared och Falköping. Vid det laget var gamla Västra centralbanans enda kvarvarande trafik vagnuttagningar mellan Landeryd och Smålands Burseryd. 1996 började dock Ekefors skrothandel nyttja spåret mellan Burseryd och Ekefors för transporter av skrotningsfärdiga lok.

Sedan godstrafiken lagts ned hyrs cykeldressiner ut i Ambjörnarp och det är sträckan ned till Sjötofta som är iordninggjord för detta. I augusti 2003 bildades Museiföreningen Västra Centralbanans Järnväg i syfte att rädda den kvarvarande biten från upprivning och att längre fram förhoppningsvis starta museitrafik på linjen. Rivningen av sträckan Ambjörnarp-Limmared gick ändå inte att stoppa utan den blev av som planerat våren 2004.

Logga in för att skriva kommentar

Powered by Joomla Comments

3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved."

 

Logga in » | Registrera dig »

Regler för kommentarer

• Synpunkter på innehållet, kompletteringar eller rättelser? Skicka ett meddelande

Dela/bokmärk

Senaste kommentarer