Banguide

Besökare

på sidan just nu:
  • 4 gäster
Hesselby-Eken-Munkebos Skriv ut Skicka sidan
Bild: Museitåg i Hesselby 3 januari 2004
Museitåg i Hesselby 3 januari 2004. Foto Daniel Åhlén.
Klicka för förklaringar på faktabegrepp
  • Trafik: Museitrafik
  • Spårvidd: 891 mm
  • Längd: 1 km
  • Dubbelspår: Nej
  • Elektrifierad: Nej
  • Fjärrblockering: Nej
  • ATC: Nej
Bild: Järnvägskarta

Historia

Gotlands järnvägsepok inleddes i början av 1870-talet. Efter långa diskussioner enades man 1876 om ett förslag på en smalspårig järnväg från Visby till Hemse och 1878 kunde banan invigas under bolagsnamnet Gotlands Järnväg (GJ). Visby begåvades med ett ståtligt stationshus utanför ringmuren och ett sicksack-spår byggdes ner till hamnen.

Ett helt järnvägsnät

De första åren blev magra för GJ och länsstyrelsen tyckte till och med att bolaget skulle tas över av staten. När sockerbruket i Roma öppnade på 1890-talet ljusnade dock situationen. Godstrafiken ökade och man började bygga flera nya bibanor, delvis för sockerbrukets behov. I GJ:s regi öppnades sträckorna Visby-Tingstäde (1921 förlängd till Lärbro) och Hemse-Burgsvik. Dessutom tillkom de nya bolagen Klintehamn-Roma Järnväg (KlRJ, öppnad 1898), Slite-Roma Järnväg (SlRJ, öppnad 1902), Ronehamn-Hemse Järnväg (RHJ, öppnad 1903), Visby-Visborgsslätt Järnväg (VVJ, öppnad 1904) och Sydvästra Gotlands Järnväg Klintehamn-Hablingbo (SGJ, öppnad 1924). Därmed hade Gotland fått ett helt nät av smalspårsbanor och större delen av ön kunde nås med tåg.

Bild: Hilding Carlsson-rälsbuss i Lärbro 1959
En Hilding Carlsson-rälsbuss i Lärbro 1959, ett år före nedläggningen. De gotländska rälsbussarna fick en karakteristisk röd färgsättning. Se även Veckans bild 126. Foto Richard Grönstedt.

Konkurrens från bilarna

Efter första världskriget blev det åter kärvare - nu hade bilismen kommit till ön. Biltätheten på Gotland var ovanligt hög och nya lastbilsåkerier och bussbolag bidrog till konkurrensen. Järnvägarna svarade med att sänka taxorna och GJ började köra kompletterande busstrafik i egen regi. På så sätt kunde man få ett tillfälligt andrum. Redan 1918 lades dock den första gotländska banan ner. Ronehamn-Hemse hade sedan starten gått med förlust och efter bara 15 års drift var man tvungna att ge upp.

På 1940-talet köpte GJ och KlRJ in Hilding Carlsson-rälsbussar i ytterligare ett försök att rationalisera trafiken. GJ beställde också som ett av de första smalspårsbolagen i landet Z4p-lokomotorer. När dessa levererades 1948 hade dock GJ och de andra gotländska banorna hunnit förstatligas.

Förstatligande och nedläggning

Statsövertagandet sågs av många som en frälsning men förhoppningarna infriades tyvärr inte. SJ kunde snabbt konstatera att trafiken gick med förlust och lade ner Hablingbo-Roma och Roma-Slite 1953 för att förbättra situationen. Godstrafiken fortsatte dock att minska, framför allt sedan sockerbetstransporterna lagts över på lastbil. Även persontrafiken minskade och 1960 lades de kvarvarande sträckorna Visby-Burgsvik och Visby-Lärbro ner. 1964 hade alla spår rivits upp och den gotländska järnvägsepoken var slut. Några lok och vagnar som hade bevarats ställdes upp vid stationen i Roma som minne.

Bild: Stationsområdet i Hesselby
Stationsområdet i Hesselby. Foto Johan Tuvesson.

Återuppbyggnad

1972 bildades Föreningen Gotlandståget för att ta hand om fordonen i Roma. Man lyckades köpa Hesselby f d station på linjen Roma-Slite och återuppbyggde bangården och så småningom en bit av linjen till Eken, en kilometer från Hesselby. Det första tåget på banan kördes 1978 i samband med Gotlands Järnvägs 100-årsjubileum.

Logga in för att skriva kommentar

Powered by Joomla Comments

3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved."

 

Logga in » | Registrera dig »

Regler för kommentarer

• Synpunkter på innehållet, kompletteringar eller rättelser? Skicka ett meddelande

Dela/bokmärk

Senaste kommentarer