Y1 1354 passerar kilometer 111 vid Källsåker norr om Västervik den 24 maj 2005. Foto Bengt Lilja. Trafik: Person- och godstrafik Spårvidd: 1435 mm Längd: Bjärka Säby-Västervik 96 km Dubbelspår: Nej Elektrifierad: Nej Fjärrblockering: Radioblock ATC: Ja

Historia

Intressen i Västervik väckte tankar om en förbindelse mellan staden och den nyligen beslutade Södra stambanan redan 1857. Planerna fördröjdes och först 1875 kom man överens om hur banan ungefärligen skulle dras. Den 9 kilometer långa och 1188 mm breda järnvägen mellan Bersbo och Åtvidaberg (byggd 1857) skulle inkorporeras i banan. Denna bana byggdes för att transportera malm från koppargruvorna i Bersbo till Åtvidabergs kopparverk.

Järnväg Norsholm-Västervik

Förbindelsen mellan stambanan och Västervik skulle byggas av två järnvägsbolag: Norsholm-Bersbo Järnväg (NBJ) respektive Västervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnväg (VÅBJ). Banorna skulle få spårvidden 891 mm vilken även banan mellan Bersbo och Åtvidaberg skulle byggas om till. Banan kom således att utgå från Södra stambanan vid Norsholm mellan Norrköping och Linköping. 1878 startade NBJ trafik från Norsholm till Bersbo liksom på den ombyggda banan från Bersbo till Åtvidaberg. I augusti 1879 öppnades även banan från Åtvidaberg till Västervik och genomgående trafik Norsholm-Västervik kom igång.

NBJ och VÅBJ hade gemensam förvaltning och även samordning av inköp, trafik med mera, för övrigt även tillsammans med Hultsfred-Västerviks Järnväg. Alla tre bolagen gick samman i bolaget Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar (NVHJ) år 1924. Bolaget tog sedan även över banorna Vimmerby-Ydre och Vimmerby-Spångenäs (nedlagda 1940 respektive 1958).

Bjärka Säby-Åtvidaberg

Bandelen mellan Bjärka Säby och Åtvidaberg var nära sammankopplad med Östra centralbanan - ÖCJ - som även skötte trafiken på banan. Banan invigdes 1906 och liksom ÖCJ:s huvudlinje mellan Linköping och Hultsfred byggdes den ursprungligen med normalspår. Se vidare Stångådalsbanan angående Östra centralbanan.

Vedtåg och Kustpil i Åtvidaberg

Ett tågmöte i Åtvidaberg i maj 2005. Tågab TMZ 108 drar vedtåget från Västervik på väg mot Linköping och vidare mot Värmland.
Godståget stannar för möte med ett Y2-tåg från Linköping till Västervik. Foto (bägge) Bengt Lilja.

Vid den stora trafikomläggningen 1968 lades en lång rad hållplatser ned och alla tåg Linköping-Hultsfred och Linköping-Västervik gick sammankopplade ner till Bjärka Säby. Direktvagnen till Oskarshamn drogs in 1977. 1990 fick länstrafikbolagen ta över ansvaret för trafiken, men nedläggningshotet vilade alltjämt tungt över linjen. Trafiken blev dock kvar. Den gamla Östra centralbanan fick det nya namnet Stångådalsbanan och med början 1993 rustades banan upp. Så kallad radioblockering infördes på sträckan Linköping-Rimforsa.

Smalspårsmetropolen Västervik får normalspår

Västervik blev naturligt nog något av ett centrum för den smalspåriga järnvägstrafiken i Småland och var för övrigt en ovanligt stor stad för att enbart ha smalspåriga järnvägar. NVHJ övertogs av staten år 1949. Redan 12 år tidigare infördes rälsbussar i viss utsträckning men efter SJ:s övertagande kom dessa att dominera persontrafiken helt. Den stora förändringen kom något senare när man beslöt att bygga om banan till normalspår. Detta arbete avslutades 1964. I samband med detta lades dock banan mellan Norsholm och Åtvidaberg ned. Tågen till Västervik utgår sedan dess från Linköping och går via Bjärka Säby till Åtvidaberg.

Den smalspåriga järnvägen från (Växjö-) Hultsfred till Västervik breddades däremot inte. Eftersom den fyra kilometer långa sträckan mellan Jenny och Västervik var gemensam för banorna från Hultsfred respektive Åtvidaberg fick denna sträcka tre skenor med smalspårets ena skena innanför normalspårets.

Tjustbana med radioblockering

Från 1988 är banan klassad som länsjärnväg vilket innebär att länstrafikbolagen ansvarar för persontrafiken. Banan har fått namnet "Tjustbanan" efter området i norra Småland som den genomkorsar. År 1995 infördes en förenklad typ av fjärrblockering som benämns radioblock. Systemet skapades för att slippa personalkrävande tåganmälan samtidigt som investeringskostnaderna blev lägre än för vanlig fjärrblockering. Radioblock finns även på Stångådalsbanan mellan Linköping och Rimforsa men har inte införts någon annanstans. Systemet gör att konventionella signaler och styrbara växlar saknas. Mötesstationernas växlar är istället uppkörbara i ena riktningen. Detta gör att hastigheten är max 40 km/h genom stationerna.

På senare år har persontrafikens framtid tett sig osäker. År 2003 påbörjades emellertid en ny avtalsperiod mellan de inblandade länstrafikbolagen (Östgötatrafiken och Kalmar Läns Trafik) och den nya entreprenören BK Tåg (sedermera åter SJ). Samtidigt slopades ett antal hållplatsuppehåll längs banan för att korta restiderna något. En ny upphandling som säkerställer persontrafik på banan under perioden 2008-2014 blev klar 2007.

Många inställda tåg

Persontrafiken på banan (liksom i viss mån även Stångådalsbanan) drogs med stora problem under perioden 2008-2010. Många skadade och trasiga fordon ledde till att en del av tågen ersattes med buss. Fordonsbristen blev till sist så akut att persontrafiken ställdes in helt under vintern och våren 2010. Trafiken kom åter i gång 7 juni 2010 då nya Itino-motorvagnar sattes in.

Trafik

Persontrafiken utgörs i regel av dieselmotorvagnar typ Y31, men även Y1 kan förekomma. Kalmar Läns Trafik ansvarar för trafiken och Veolia Transport är entreprenör. Sommartid trafikeras sträckan Jenny-Västervik även av rälsbussar typ YP som trafikerar smalspårsjärnvägen Hultsfred-Västervik.

Godstrafiken inskränker sig till ett tågpar varje vardag som transporterar importerad massaved från hamnen i Västervik till Rottneros bruk i Värmland. Tågen körs av Tågåkeriet i Bergslagen (Tågab) med diesellok typ TMY eller TMZ.

Beskrivning

Resan börjar i Linköping (Lp, 0 km) och följer sedan den före detta Östra centralbanan (numera Stångådalsbanan) till Bjärka Säby (Bsä, 20 km) station. Inga tåg stannar numera här utan det är bara en förgreningsstation där tågen mot Västervik svänger av österut från Stångådalsbanan. Inte heller hållplatsen med det fantasieggande namnet Mormorsgruvan (Mmg, 32 km/km 12) är längre i bruk. Namnet kommer av det närliggande gruvområdet där det största gruvhålet gick under namnet "Mormor".

Mötesstation Viresjö (Vsö, 33 km/km 13) passeras. Vid hållplats Basthagen (Bth, 37 km/km 17) stannar enstaka tåg. Åtvidaberg (Åvg, 39 km/km 19) är den enda större orten på vägen ner till Västervik. Någon mil norr om Åtvidaberg finns museijärnvägen Risten-Lakviks Järnväg som använder en bit av banvallen från gamla NVHJ, dock nu med spårvidden 600 mm.

YP 888 som tåg mot Hultsfred på treskens-spåret mellan Västervik och Jenny. Foto i juli 1989.

Stationen i den mindre orten Falerum (Fal, 56 km/km 58) är nästa uppehåll och används även för tågmöten. Uppehållen vid stationen i Nelhammar (Nl, 65 km/km 67) samt Storsjö (Soö, 69 km/km 72) och Blidstena (Bda, 72 km/km 74) hållplatser är numera alla indragna. I Överum stannar persontågen sedan 1990 vid hållplatsen Överums bruk (Övmb, 79 km/km 82) medan station Överum (Övm, 80 km/km 83) passeras därefter. Banan lutar här 17 promille samtidigt som hastigheten är låg vilket ibland orsakar problem för de lastade norrgående godstågen.

Även hållplatsen i Fästad (Fad, 85 km/km 88) drogs in år 2003. Nästa uppehåll blir stationen i Gamleby (Gal, 92 km/km 94). Gamleby ligger längst in vid den långsmala Gamlebyviken som banan sedan har på vänster hand. Ungefär halvvägs längs viken ner till Västervik passeras Almvik (Avk, 102 km/km 104) nedlagda hållplats. I Västerviks norra utkanter ansluter smalspåret från Hultsfred på höger sida. Platsen heter Jenny (Jy, 112 km/km 115) men är trafikplats bara för smalspårstågen. Härifrån in till Västervik delar smalspårs- och normalspårstågen på järnvägen varför den har tre skenor. Vissa tåg som används av skolelever stannar sedan vid hållplatsen Tjustskolan (Tjsk, 115 km/km 118) innan slutstationen Västervik (Vk, 116 km/km 119) nås.

Y1 1346 och 1336 har just ankommit Västervik från Linköping. I bakgrunden S:t Petri kyrka samt smalspårsrälsbussen YP 888. Foto i juli 1989.

Vedtåget från Västervik med TMY-loken 103 och 105 möter Y1 1342 som tåg Linköping-Västervik i Bjärka Säby. Foto i november 2003, Mattias Eriksson.

Framtid

Västerviks hamn satsar på fortsatt ökad import av skogsprodukter vilket sannolikt ökar godstransporterna på banan. En gynnsam utveckling av banan kräver dock en upprustning, för persontrafikens del i syfte att korta restiderna och för godstrafiken för att möjliggöra tyngre tåg. Se vidare Banverket - Linköping-Västervik.

Mer om banan

- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata 1999, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 68
- Bo Svensson & Anders Stridh: Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar. I Kalmar Nations Skriftserie, vol 53, Uppsala 1978
- Göran Fält: Första linjen med radioblock i drift, tidskriften Tåg nr 6/1995
- Kurt Möller: NVHJ Bco8, tidskriften Tåg nr 10/2001
- Lennart Malmsten: Tidigt sjuttiotal i Västervik, tidskriften Tåg nr 12/2002
- Trafikverket: Järnvägskartor