|
| Dokumenterat |
|
De
sista smalspåren
1. Växjö-Västervik
2. Nossebro-Vara-Skara-Götene
3. Finspång-Hjortkvarn
4. Deje-Hagfors (NKlJ) |
På 1980-talet fanns det fortfarande en handfull smalspårsbanor
i drift. Banorna tillhörde SJ med undantag för Nordmark-Klarälvens
Järnvägar (NKlJ) och Roslagsbanan i Stockholm, den senare
Sveriges enda kvarvarande smalspårsjärnväg med reguljär
trafik.
Smalspårsbanorna utmärkte sig inte bara genom sin spårvidd,
891 mm, utan också genom annorlunda fordon och en speciell trafik.
Mot slutet av smalspårsepoken användes enbart överföringsvagnar
i godstrafiken, det vill säga smalspåriga vagnar som transporterade
normalspårsvagnar.
Resan börjar i Braås norr om Växjö (bild
1). Mellan Växjö och Västervik gick SJ:s längsta
smalspårslinje, 187 km lång. Den var den sista banan med
persontrafik men när bilden togs i april 1984 var det bara några
månader kvar innan rälsbussarna skulle sluta gå.
Godstrafiken upphörde 1986. I Braås hade Volvo en fabrik
som var en stor godskund och på bilden ses Tp 3508 växla
på bangården som var vackert belägen intill en sjö.
Loket hade fått normalspårsbuffertar för att underlätta
trafiken med överföringsvagnar. Järnvägen förbi
Braås är idag uppriven men sträckan Åseda-Västervik
finns kvar som dressin- och museibana.
Även på den kvarvarande linjen i Västergötland,
Nossebro-Vara-Skara-Götene, användes Tp-lok. I Vara fanns
förbindelse med normalspåret och växlingspersonalen
på Tp 3500 (bild
2) är i färd med att växla ihop ett tåg
5 juni 1986. I förgrunden syns några överföringsvagnar
(bild
3). Trafiken norrut mot Skara och Götene upphörde
1984, söderut till Nossebro 1987. Delen Skara-Lundsbrunn blev
senare museijärnväg.
På gränsen mellan Östergötland och Närke
gick den fyra mil långa banan Finspång-Hjortkvarn, en
rest av Norra Östergötlands Järnväg (NÖJ).
Här använde man multipelkopplade Z4p-lokomotorer i trafiken
(bild
4). Ett stall till loken fanns i Finspång där järnvägen
också anslöt till normalspåret. Vi följer med
på en tur på banan en vårdag i maj 1985. Vagnuttagningen
går norrut mot Hjortkvarn och viker av i Tornfors på stickspåret
till Björnhammar. I Björnhammar fanns en spikfabrik dit
järntråd levererades via järnvägen (bild
5). Efter växling kommer vi åter ut på linjen
och passerar vid infarten till Hjortkvarn Sveriges enda kvarvarande
järnvägsbro av trä (bild
6). I Hjortkvarn var ett sågverk den stora kunden och
på tillbakavägen ser vi tåget med vagnar fyllda av
trävaror utanför Finspång (bild
7 och bild
8). Trafiken fortsatte till augusti 1987 då banan som
SJ:s sista smalspårsjärnväg lades ner.
I Värmland gick Nordmark-Klarälvens Järnvägar
(NKlJ) från Deje till Hagfors. Banan var unik genom att vara
en privat elektrifierad smalspårsjärnväg. Den betjänade
järnverket i Hagfors. Dragkraft i tågen var sex ellok tillverkade
på 1960-talet i samarbete mellan Asea och AB Svenska Järnvägsverkstäderna
i Falun. Loken hade en karakteristisk färgsättning i rött
och gulbeige och hade namn efter olika orter utmed banan. I Munkfors
står lok 103 "Skoghall" med ett tåg i juni 1990
(bild
9). I Hagfors ser vi samma lok från sidan och kan bland
annat se koppelstångsdrivningen (bild
10). Hagfors var banans huvudstation (bild
11) och hade två bangårdar, den ena för rangering.
NKlJ gick genom vacker natur på många ställen, till
exempel vid bron över Uvån utanför Stjärnsfors
där lok 105 "Stjärnsfors" passerar med ett tåg
i juni 1989 (bild
12). Trafiken på NKlJ upphörde hösten 1990
sedan banan inte längre kunde bära sina kostnader. Ett övertagande
av Banverket och breddning till normalspår diskuterades men
blev aldrig av och banan revs upp förutom delen Hagfors-Uddeholm
som nu används för dressintrampning.
Foto Johan Winegård.
 Se även Veckans
bild 85 och 87.
Läs
mer om loktyperna i lokguiden.
|
|
|
Bokmärk
© järnväg.net 2001-2008