 |
|
 Bokmärk
|
Skriv
ut |
Sök
på järnväg.net
|
|
|||||||||||||||||||||||||
| Banguide | ||||||||||||||||
|
||||||||||||||||
 (Malmö-)
Lockarp-YstadYstadbanan
Historia Sett till historien är Ystadbanan kanske den adligaste järnvägen i Sverige. En järnväg mellan Malmö och Ystad började diskuteras i mitten av 1860-talet på initiativ av traktens godsherrar med greve Corfitz Beck-Friis på Börringe Kloster i spetsen. Efter en inledande undersökning började man under 1872 bjuda ut aktier till bolaget Malmö-Ystads Järnväg (MYJ). Banan blev helt privatfinansierad eftersom staten tyckte att regionen var för rik för att få något bidrag. Trots godsherrarnas engagemang var dock tillgången på pengar inte obegränsad och ett tag såg det ut som att banan skulle bli smalspårig av kostnadsskäl. I sista stund sköt friherre Julius Stjernblad till mer pengar så att banan kunde bli normalspårig.
Efter nästan två års arbeten öppnades MYJ i december 1874. Tack vare godsherrarnas inblandning i banan fick den omgående smeknamnet Grevebanan. Även järnvägens utformning avspeglade finansiärernas intressen. Varje gods fick en station på sina ägor vilket fick till följd att järnvägens sträckning inte alltid blev den rakaste. Dessa så kallade slottstationer fanns i Skabersjö, Börringe, Näsbyholm, Marsvinsholm och Charlottenlund. Trafiken sköttes till en början enbart med tanklok och tvåaxliga vagnar. Största hastighet på banan var 30 km/h och den sex mil långa resan mellan Malmö och Ystad tog tre timmar. Efter rälsbyte och andra förbättringar kunde hastigheten så småningom höjas till 70 km/h. Ystads Järnvägar I Ystad delade MYJ station med Ystad-Eslövs Järnväg (YEJ) som hade invigts redan 1865. De båda banorna inledde ett samarbete under beteckningen Ystads Järnvägar (YJ) som innebar att man hade gemensam trafikförvaltning och verkstad. I samarbetet ingick också banorna Köpingebro-Gärsnäs-S:t Olof och Tomelilla-S:t Olof-Brösarp. MYJ förstatligades 1941. Till en början innebar övertagandet inga större förändringar men 1955 lades banans sträckning om i Malmö. Tågen hade dittills utgått från Malmö V strax söder om Malmö C och fortsatt österut genom staden till Södervärn. I takt med att Malmö växte blev antalet vägkorsningar fler och trafiken allt besvärligare. Sträckan Malmö V-Södervärn lades därför ner och tågen leddes via Kontinentalbanan Malmö-Trelleborg in till Malmö C. 1973 anslöts Ystadbanan via Fosieby och järnvägen fick den sträckning den har idag. Antalet stationer på banan minskade i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet när slottsstationerna lades ner. De låg alla ganska ödsligt och hade få resande. Tågfärjetrafik
Dieselmotorvagnarna började sätta sin prägel på Ystadbanan från mitten av 1950-talet. De sista ångloksdragna persontågen försvann 1962 och rälsbussar av Y6-typ användes till i början av 1980-talet då Y3 tog över. Dessa motorvagnståg, populärt kallade "kameler", blev något av ett kännetecken för banan. Mot slutet av sin tjänstgöring krånglade dock kamelerna allt mer och de T44-lok som annars skötte godstrafiken fick ibland rycka in i ersättningståg tillsammans med personvagnar. Elektrifiering 1990 tog länstrafiken över ansvaret för persontrafiken på Ystadbanan. Man satte då in Y1-motorvagnar som byggts om och namngetts efter banans grundare. Trafiken blev en del av Pågatågsnätet, den regionala tågtrafiken i Skåne.
Samtidigt med elektrifieringen rustades banan upp och stationerna blev fjärrstyrda. Nya mötesstationer byggdes i Lemmeströ och Rynge och i Oxie och Svarte återinvigdes hållplatserna. Efter elektrifieringen har persontrafiken ökat kraftigt och 2003 återuppbyggdes mötesspåret i Rydsgård för att möjliggöra tätare trafik. Trafik Persontågen på banan körs i regi av Skånetrafiken och är en del av Pågatågen, det skånska regionaltågssystemet. I trafiken används X11-motorvagnar. Dessutom kör DSB direkttåg Köpenhamn-Ystad med anslutning till Bornholmsfärjorna och dessa tåg körs med X31. Godstrafiken sköts av Green Cargo och består av genomgående tåg Malmö-Ystad dragna av Rc2/Rc4. All lokal godstrafik är nedlagd.
Sträckan Malmö C/Malmö godsbangård (0 km)-Fosieby är gemensam med Öresundsbanan och Kontinentalbanan till Trelleborg och går genom Malmös östra delar. Ystadtågen har två hållplatser för persontrafik, Östervärn (Övn, 1 km) och Persborg (Mpb, 3 km), på den dubbelspåriga sträckan. Efter Fosieby (Fsb, 5 km) viker Öresundsbanan av och efter ytterligare några kilometer, vid Lockarp (Lrp, 7 km), skils Ystadbanan och Kontinentalbanan åt. Järnvägen fortsätter rakt mot öster och passerar Oxie (Ox, 11 km) där hållplatsen återinvigdes i samband med elektrifieringen 1996. Den nya hållplatsen ligger närmare ortens centrum än den gamla stationen vars stationshus dock fortfarande finns kvar. Den gamla slottstationen Skabersjö (15 km) passeras och nästa uppehåll blir Svedala (Sea, 21 km) som också är mötesstation. Stationshuset i tegel är ovanligt stort för banan men så var också Svedala fram till 1960 en knutpunkt där Ystadbanan mötte järnvägen mellan Lund och Trelleborg. Vid stationen ligger Svedala Arbrås verkstadsbyggnader men trots det strategiska läget använder man inte längre järnvägen för sina transporter. Från Svedala går banan i ett för skånska mått ganska ödsligt landskap med bland annat skog. Börringe (27 km) f d station passeras. Det gulvita stationshuset finns kvar och är typiskt för banan. En gång i tiden anslöt järnvägen till Smygehamn här men alla sidospår är nu rivna. Efter några minuter passeras mötesstationen Lemmeströ (Lmm, 30 km) och den f d slottstationen Näsbyholm (33 km) som utmärker sig genom att ha ett stationshus med två våningar. Strax når vi Skurup (Srp, 38 km), orten som har gjort sig känd för sin självsäkra slogan "When in Europe, don't miss Skurup". Stationen består av mötesspår och ett stickspår för Banverkets fordon. Färden fortsätter genom ett vackert böljande jordbrukslandskap. I Rydsgård (Rdg, 44 km) där tidigare järnvägen till Skivarp/Trelleborg anslöt revs både stationshuset och bangården under 1980-talet, men 2003 återfick stationen mötesspåret. Rydsgård var tillsammans med Svedala och Skurup de samhällen som expanderade mest efter järnvägens tillkomst.
Banan fortsätter rakt söderut och ytterligare en slottstation passeras, Charlottenlund (54 km). Härifrån utgick en av Sveriges mest kortlivade järnvägar, Ystad-Skivarps Järnväg (YSJ), mellan 1901 och 1919. Stationshuset är numera bostadshus och ligger i utkanten av Svarte (Ste, 56 km) där det finns en hållplats för persontågen. Banan går sedan naturskönt utmed Östersjökusten den sista sträckan in till Ystad (Y, 63 km) där järnvägen till Simrishamn ansluter. Ystads station är ganska stor med hamnspår och godsbangård. Det ståtliga stationshuset uppfört av Ystad-Eslövs Järnväg 1865 är numera vandrarhem. Framtid Ett direkt förbindelsespår från Öresundsbanan till Kontinentalbanan och Ystadbanan kommer att byggas de närmaste åren. Idag måste tågen Köpenhamn-Ystad byta riktning i Fosieby. Spåret kommer att gå från en plats strax öster om Malmö Syd/Svågertorp till Lockarp. Se Banverkets hemsida. Mera om banan  Kjell
Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata 1999,
Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 68Knut Nihlén:
Malmö-Ystads Järnväg 1874-1924Göran Thonasson
& Frank Stenvall: Malmö-Ystads järnväg 1874-1974,
Stenvalls förlag 1974Svenska Järnvägsföreningens
minnesskrift 1876-1926 Frederik Tellerup:
Med vindkraft till Ystad, tidskriften Tåg 6/1996 Skånsk
järnväg, Skånes Hembygdsförbunds årsbok
1989/90Inga Emmelin
Carlman: Järnvägsbyggnader i Malmöhus län, museiföreningen
Östra Skånes järnvägar 1986  På
järnväg.net: Veckans
bild 15På
järnväg.net: Veckans
bild 96: Sommarkväll och kulturellt pågatåg
På järnväg.net:
Veckans bild 114: T44 med persontågPå
järnväg.net: Beställ
böcker och filmer i butiken
Om
MYJ på hemsidan Historiskt om svenska järnvägarDetaljerad
järnvägskarta på Banverkets hemsida
|
 |
|||||||||||||||
Banfakta
|
