Kil-Daglösen-Ställdalen
Bergslagsbanan*

Green Cargo Rc2 1107 med timmertåg 9741 vid Loka i oktober 2003. Foto Mattias Eriksson.

Banfakta

Spårvidd: 1435 mm Längd: 141 km Dubbelspår: Nej Elektrifierad: Ja Fjärrblockering: Nej ATC: Nej

Historia
Järnvägen Kil-Ställdalen är den mellersta delen av den linje som en gång var Bergslagernas Järnvägars (BJ:s) huvudlinje från Göteborg till Falun. BJ behandlas i huvudsak under Göteborg-Kil. Trafik på hela sträckan Kil-Ställdalen kom igång 1877 - två år innan hela linjen invigdes.

Karaktäristiska kontaktledningsstolpar
Banan elektrifierades under tiden för andra världskriget. Bland annat detta faktum gjorde att man till stor del använde kontaktledningsstolpar av betong istället för stål, som var dyrt under denna tid. Allt sedan dess har dessa stolpar varit ett säkert kännetecken för att man har med en fd BJ-bana att göra. På senare tid har emellertid de flesta betongstolpar bytts ut mot nya av stål.

Två tåg bestående av X16/X17-motorvagnar möts i ett dimmigt Daglösen 1975. Foto Jörgen Larsson.

Efter statsövertagandet
SJ övertog BJ:s trafik 1948. Redan 1970 drogs den genomgående persontrafiken på sträckan in, men i ytterligare 15 år kunde man åka lokaltåg, främst rälsbussar av typ X16, mellan Kil och Ställdalen. Sedan dess har persontrafiken varit mycket sporadisk. Under 1990-talet har den i stort sett inskränkt sig till sommartrafik med enstaka tågpar i varierande relationer. 1992 kördes t.o.m. direkta tåg Kristinehamn-Östersund via Ställdalen.

Anslutningen till Inlandsbanan
Anslutningen till den sydligaste delen av Inlandsbanan har varierat något under årens lopp. Från början korsade BJ och dåvarande Östra Wermlands järnväg - ÖWJ (se vidare Kristinehamn-Filipstad) varandra i Herrhult. 1964 byggdes en förbindelse från Nykroppa på fd ÖWJ till Bergslagsbanan i riktning västerut. Däremot revs linjen mellan Nykroppa och Herrhult (-Persberg). Tåg mellan Kristinehamn och t.ex. Hällefors fick länge gå västerut och byta riktning i Daglösen. För att komma ifrån detta togs sommaren 2002 ett nytt förbindelsespår i bruk vid Nykroppa mellan banan från Kristinehamn och Bergslagsbanan i riktning Ställdalen. Härigenom finns ett s.k. triangelspår vid Nykroppa.

Värmlandstrafiks Y1-motorvagnar 1276 och 1277 som tåg mot Ludvika i Daglösen sommaren 1994.

Trafik
För närvarande finns ingen persontrafik på sträckan Kil-Nykroppa. Nykroppa-Ställdalen trafikeras av enstaka tåg med dieselmotorvagn typ Y1 som går sträckan (Karlstad-) Kristinehamn-Ludvika (-Borlänge). Trafiken upprätthålls med Y1 p.g.a. att delen Kristinehamn-Nykroppa inte är elektrifierad.

Godstrafiken har även den länge varit förhållandevis liten. Några få genomgående godståg finns, bl.a. timmertåg från Borlänge till pappersbruken i Grums och Skoghall och gasoltåg Göteborg-Borlänge. På sträckan Nykroppa-Hällefors tillkommer ett dagligt tågpar mellan Kristinehamn och Hällefors som körs av Tågåkeriet i Bergslagen AB (Tågab) med diesellok typ TMY. Dessa tåg har fått en rejält kortare väg i och med det nya triangelspåret (se ovan). På sträckan Daglösen-Nykroppa ses även Tågabs vagnuttagningar från Filipstad till Kristinehamn. Slutligen har TGOJ hand om ståltransporter mellan Hällefors och Hofors.

Beskrivning
Från järnvägsknuten Kil (Kil, 0 km/km 246) med järnvägar i fem riktningar går denna bana mot nordost. Strax korsas bansträckningen för en av Sveriges historiskt mest omtalade järnvägar, nämligen Frykstabanan - eller mera korrekt Frykstads Järnväg - som en gång i tiden förband Fryksta lastplats vid Nedre Fryken med Lyckan vid Klarälven. Den anlades 1849 som hästbana och var den första som övergick till ångloksdrift, vilket skedde år 1855. Loket "Fryckstad" kan alltjämt beskådas på Sveriges Järnvägsmuseum. Banan lades ned 1871 när den ersattes av en normalspårig sidolinje till Nordvästra stambanan och revs upp året därpå.

Vid Deje (De, 16 km/km 230) korsas Klarälven. I Deje mötte Bergslagsbanan tidigare smalspåriga Nordmark-Klarälvens Järnvägar (NKlJ) som en gång i tiden förband bl.a. Hagfors och Munkfors med Skoghall nere vid Vänern. På sin tid hade Deje en omfattande verksamhet för omlastning samt överflyttning av normalspårsvagnar till smalspåriga överföringsvagnar. Godstrafiken på den sista kvarvarande sträckan Hagfors-Deje lades ner 1990, medan den sista persontrafiken på NKlJ (Hagfors-Deje-Karlstad) försvann 1964.

Från Deje fortsätter banan genom Värmlandsskogarna rakt österut. Den går genom Mölnbackatunneln (152 m) och passerar sedan Mölnbacka (22 km/km 224) före detta station. Molkom (Mko, 32 km/km 214) är idag första station efter Kil. Därefter följer Lindfors (Lf, 39 km/km 207) station. Geijersdal (Gdl, 47 km, km 199) och Brattforshyttan (53 km/km 193) är två före detta stationer. Geijersdal klassas fortfarande som linjeplats medan Brattforshyttan är borta från järnvägskartan. Daglösen (Dgö, 62 km/km 184) station ligger vid sjön med samma namn. Strax före stationen avviker Inlandsbanan mot Filipstad. Hållplatsen i Hornkullen (Hkn, 69 km/km 177) passeras. Banan går sedan i utkanten av Nykroppa (Nka, 70 km/km 176) där den oelektrifierade Inlandsbanan återigen avviker, nu söderut mot Kristinehamn. Anslutning finns från Bergslagsbanans båda väster- och österifrån, således ett triangelspår. I den östra delen av den nuvarande spårtriangeln låg den gamla järnvägsknuten Herrhult (72 km/km 174). Fram till 1964 korsades Bergslagsbanan och Inlandsbanan här men från detta år började Inlandsbanans tåg istället gå via Hornkullen-Filipstad.

Tågab TMY 102 med ett tåg Hällefors-Kristinehamn nära Loka i april 2003. Skylten markerar gränsen mellan Värmland och Västmanland. Foto Mattias Eriksson.

Bergslagsbanan slingrar sig vidare och genomkorsar Lokatunneln (159 m) en kort bit före Loka (Loka, 83 km/km 163) hållplats. Grythyttan (Ghy, 94 km/km 152). Även här har mötesspåret rivits upp men en ny kort perrong anlagts en bit söder om det gamla stationshuset. Om det finns pengar kvar i plånboken kan man med fördel promenera några hundra meter upp från hållplatsen till det berömda gästgiveriet. Grythyttan var fram till 1930-talet ändpunkt för den lilla Svartälvs Järnväg som fick sluta sina dagar som övningsbombmål för flygvapnet.

Efter Grythyttan stryker banan intill sjön Torrvarpen. Vid den nya linjeplatsen Grythyttans Norra (Ghyn, 99 km/km 147) lastas ibland gods till och från livsmedelsindustrier i närheten. Sedan kommer vi till ännu en anrik bruksort - Hällefors (Hlf, 102 km/km 144). I Hällefors anslöt tidigare smalspåriga Hällefors-Fredriksbergs Järnvägar. Bland annat en omlastningskran och stationshuset Hellefors Bruk kan fortfarande beskådas. Några mil norrut finns en annan sevärdhet - an av Bergslagens gamla hästdragna banor som nyligen återuppbyggts. Den ligger vid det lilla samhället Älvsjöhyttan. Bergslagsbanans fortsättning från Hällefors passerar sedan hållplatsen i Sikfors (Sif, 109 km/km 137). Även vid nästa station - Bredsjö (Brö, 120 km/km 126) - anslöt tidigare en stor enskild järnväg, nämligen Nora Bergslags Järnvägar. Efter närmare två mil i ödemark nås nästa station Ställdalen (Stl, 141 km/km 105). Banan ansluter här från sydväst till linjen mellan Frövi och Borlänge.

Framtid
Denna bandel har länge fört en tynande tillvaro pga låg standard och kapacitet, t.ex. avsaknad av automatisk tågkontroll (ATC) och fjärrblockering. Det är ofta långt mellan mötesstationerna. På senare år har en relativt omfattande upprustning genomförts. Bland annat har kontaktledningsstolpar bytts ut och banstandard och kraftförsörjning förbättrats för att möjliggöra tyngre godståg. Detta arbete planeras fortsätta. Förhoppningsvis kan detta innebära att banan utnyttjas bättre framförallt för godstrafik men kanske även för nystartad persontrafik.

Mera om banan
Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata 1999, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 68
Bergslagernas Järnvägar 1879-1979. Bergslagernas Jernvägssällskap 1979
Andreas Kant: Daglösen, Sverige, tidskriften Tåg nr 1/1983
Lennart Liljendahl: Elektrifieringen av GDG-nätet, tidskriften Tåg nr 10/1983
Roland Svensson: Daglösen - en annan tids station, tidskriften Tåg nr 3/1986
Peter Löf: Herrhult - övergiven station i Värmlandsskogarna, tidskriften Tåg nr 8/2000
Peter Löf: Herrhult - mer än en nedlagd järnvägsstation, tidskriften Tåg nr 1-2/2001
Jan Lundstrøm: Daglösen - idyll vid sidan av allfarvägen, tidskriften Tåg nr 9/2003
På järnväg.net: Beställ böcker och filmer i butiken
Janne Eriksson: Bergslagsbanan, historik och historiska bilder
Rolf Sten: Historiskt om Svenska Järnvägar: Bergslagernas Järnvägar
Detaljerad järnvägskarta på Banverkets hemsida

Om Frykstabanan
Peter Löf, Frykstabanan fyller 150 år, tidskriften Tåg nr 5/1999

Om Säfsnäs Järnväg och Hällefors-Fredriksbergs Järnvägar
Erik Sundström & Hans Eriksson: Smalspår och sjöfart i Bergslagen, Stenvalls Förlag 2003
Lennart Danielsson: Säfsnäs järnväg (SVJ), tidskriften Tåg 6/1987
Lars Olof Lind: Vad återstår av Säfsnäs järnväg? Intryck från en vandring från Hörken till Neva, tidskriften Tåg 6/1987
På järnväg.net: Veckans bild 161: En svunnen omlastningsplats

Om Älvsjöhyttans hästbana
Peter Löf: Älvsjöhyttan - byn som byggde en egen järnväg, tidskriften Tåg nr 9/1998

*Den nutida benämningen Bergslagsbanan omfattar denna sträcka samt sträckan Frövi-Borlänge-Gävle.

Solglimtar och mörka moln över Bergslagsbanan. Nyupprustad bana och igenbommat stationshus i Grythyttan våren 2003.		Stationen i Hällefors våren 2003. Kontaktledningen har nyligen bytts ut och de ursprungliga betongstolparna har hamnat på sophögen.
Mellan Sikfors och Bredsjö slingrar sig banan förbi Sirsjöberget. Helt nära Bergslagsbanan låg här tidigare Sirsjöbergets gruva som försåg bruket i Hällefors med råvara. Foto 2004, Roy Mårtensson.		Plåtstinsen i Bredsjö. Stationsmiljön i Bredsjö har även kvar sina andra "sevärdheter" såsom stationshus och ställverksbyggnad. Foto 2004, Roy Mårtensson.