 |
|
 Bokmärk
|
Skriv
ut |
Sök
på järnväg.net
|
|
|||||||||||||||||||||||||
| Banguide | |||||||||||||||
|
|||||||||||||||
 Gullspång-Strömtorp-Nora-Ervalla
Historia Gullspång-Ervalla är den kvarvarande delen av f d Nora Bergslags Järnväg (NBJ), en av de sista enskilda järnvägar som förstatligades i Sverige. NBJ och dess föregångare kan dessutom stoltsera med att vara en av de absolut första svenska järnvägarna. Första normalspåriga järnvägen... Behovet av tunga transporter var stort i Nora bergslag på 1800-talet. Den malm som bröts på flera ställen fick fraktas med häst eller båt vilket var omständigt och dyrt. När järnvägar kom på tal i Sverige nappade traktens bruksägare genast på idén och bildade bolaget Nora-Ervalla Järnväg (NEJ). Köping-Hults Järnväg (KHJ) hade samtidigt påbörjat sträckan Örebro-Ervalla och NEJ anslöts till KHJ i Ervalla. Den 5 mars 1856 kunde ett invigningståg köras Örebro-Ervalla-Nora och NEJ blev därmed tillsammans med KHJ:s del Örebro-Ervalla Sveriges första normalspåriga järnväg för allmän trafik - SJ:s första sträckor invigdes inte förrän i december samma år. ...med det första svenska ångloket Trafiken på banan sköttes till en början av bundsförvanten KHJ. NEJ ägde bara ett lok, Förstlingen, som hade använts vid byggandet av banan. Förstlingen hade tillverkats av Munktells i Eskilstuna 1853 och var det första svenskbyggda ångloket. Tyvärr kom det inte att bevaras men en körbar replik av loket har återskapats.
NEJ var bara 18 km lång och snart tog flera utbyggnadsplaner form. I början av 1870-talet påbörjades bygget av en järnväg Nora-Karlskoga-Otterbäcken med en bibana Gyttorp-Striberg. Samtidigt byggdes en annan bana mellan Vikern (Striberg) och Möckeln (Degerfors). Den senare var smalspårig och hade spårvidden 802 mm. Senare tillkom även de smalspåriga sträckorna Striberg-Grängen och Grängen-Bredsjö och en sammanhängande linje bildades under namnet Bredsjö-Degerfors Järnväg (BDJ). BDJ gick en bit öster om Nora-Karlskoga Järnväg (NKJ) och hade anslutning till NKJ i Vikersvik (där de båda banorna korsade varandra) och Striberg. De båda järnvägarna hade delvis samma upptagningsområde och blev därmed bittra fiender. Det fanns inte underlag för två bolag i området och det slutade med att NKJ köpte upp aktierna i BDJ. Större delen av sträckan Degerfors-Striberg lades ner och Striberg-Bredsjö breddades till normalspår. NBJ bildas NKJ hade under tiden tagit över även NEJ och 1905 bildade man ett nytt stort bolag, Nora Bergslags Järnväg (NBJ), med de två linjerna Otterbäcken-Karlskoga-Gyttorp-Nora-Ervalla och Gyttorp-Bredsjö. Till sist hade järnvägstransporterna i Nora bergslag blivit samlade hos ett bolag. Under 1920- och 30-talen blomstrade NBJ. Verksamheten utökades med egen busstrafik och hamn i Otterbäcken. Malm var det viktigaste godset, men även trä, skrot och olja fraktades på banan. Speciella "kruttåg" med explosiva ämnen kördes också till och från Bofors och Gyttorp.
Persontrafiken var blygsam i jämförelse med godstrafiken men fick ett tillfälligt uppsving på 1940-talet när rälsbussar sattes in i trafiken. NBJ köpte in sammanlagt fyra rälsbussar, två från Motala Verkstad och två från ASJ. Konkurrensen från bussar och bilar blev dock så småningom för stark och de sista åren gick persontågen bara några gånger i veckan. Trafiken lades slutgiltigt ner 1966. I godstågen användes fram till slutet av 1950-talet ånglok av tanklokstyp. Dessa ersattes av fyra diesellok av T21-typ och ett antal lokomotorer, de flesta tillverkade av tyska MaK. I mitten av 1960-talet tillkom också två stora boggiediesellok. Förstatligande... 1967 lades gruvorna i Striberg och Pershyttan ner och NBJ förlorade den viktiga malmtrafiken. Detta blev början till slutet för NBJ och under 1970-talet blev nedgången allt tydligare. Broströmkoncernen, NBJ:s dåvarande ägare, kontaktade staten för att utreda möjligheterna till ett förstatligande av järnvägen. Efter många och långa förhandlingar beslöts att NBJ skulle fungera som ett dotterbolag till SJ från 1979. Den 1 januari 1985 gick NBJ slutligen helt och hållet upp i SJ. ...och nedläggning Endast delen Otterbäcken-Gyttorp övertogs av SJ. Linjen Gyttorp-Bredsjö (48 km) fick ett hastigt slut vid vårfloden 1977 då banvallen spolades bort öster om Bredsjö. Banan reparerades aldrig och revs upp 1979-1980. En del av de upprivna rälerna såldes till Danmark, liksom de två boggiedieselloken T25 och T26 som hamnade hos privatbanan OHJ. De fyra loken av T21-typ övertogs däremot av SJ. Som en följd av nedläggningen av Bredsjölinjen fick NBJ säga upp Sveriges sista grindvakt, Lilly Skeppner, som hade som uppgift att manuellt stänga grindarna vid en vägkorsning utanför Hjulsjö. Museijärnväg Sträckan Gyttorp-Nora-Ervalla lades ner 1978-1979 och hotades även den av upprivning. Bandelen kunde dock räddas av den nybildade föreningen Nora Bergslags Veteran-Jernväg (NBVJ) och den är nu museijärnväg. Sidospåret till Pershyttan som revs upp 1975 har dessutom återuppbyggts. Godstrafiken Bofors-Gyttorp och Otterbäcken-Strömtorp lades ner 1986 respektive 1990 men Strömtorp-Bofors trafikeras fortfarande. Trafiken till Otterbäcken återupptogs på försök i början av 1990-talet men lades åter ner 1994 och 2002 revs den sydligaste delen Otterbäcken-Gullspång (5 km) upp. Gullspång-Strömtorp används nu för dressincykling. Trafik Godstrafik förekommer bara på sträckan Strömtorp-Bofors. Tågen körs av Tågåkeriet i Bergslagen med TMY eller Z65 och utgår vanligtvis från Kristinehamn. Sommartid kör Nora Bergslags Veteran-Jernväg museitåg på delen Gyttorp-Nora-Ervalla och sidospåret till Pershyttan. Sommaren 2007 utökades trafiken under namnet "Jernets bana" med rälsbusstrafik Degerfors-Strömtorp-Bofors, Bofors-Granbergsdal och på industrispåren kring Bofors. Den sydligaste delen av banan, Gullspång-Strömtorp, används för dressincykling. Beskrivning NBJ utgick ursprungligen från Otterbäcken vid Vänern. Här lastades och lossades stora mängder gods i hamnen och det fanns även en lokstation. Numera finns det ett litet järnvägsmuseum här. Den 5 km långa sträckan från Otterbäcken upp till Gullspång (0 km/km 114) revs dock upp 2002 och är nu cykelbana. Från Gullspång och norrut ligger spåret däremot kvar och används för dressincykling. Dressiner kan hyras i Gullspång, Konsterud och Ängebäck. I Gullspång ansluter järnvägen från Torved som i sin tur ansluter till Kinnekullebanan. Även Torvedsbanan är nedlagd och används för dressincykling. Vid utfarten från Gullspång passeras Gullspångsälven och efter en stund kommer man till den f d stationen i Värmlands Säby (13 km/km 101). Därefter följer Konsterud (20 km/km 94) och Håkanbol (31 km/km 83), båda är fd stationer. Stationen i Högberg (36 km/km 78) användes tidigare som lastplats för Degerfors järnverk.
Vid
Ängebäck i utkanten av Degerfors är det
stopp för vidare dressincykling.
Den korta biten Ängebäck-Strömtorp är uppriven för att förhindra dressinörer från att irra sig ut på stambanan. I Strömtorp (Srt, 40 km/km 74) korsas järnvägen nämligen
av Värmlandsbanan Laxå-Kristinehamn-Charlottenberg.
Stationen är helt fjärrstyrd. Banan fortsätter
norrut mot Karlskoga (52 km/km 62) och denna del trafikeras
fortfarande av godståg. Den ursprungliga stationen i Karlskoga
revs på 1970-talet och sträckningen genom staden lades
delvis om. Som ersättning anlades en liten rangerbangård,
kallad Ekeby, ett stycke söder om den gamla stationen.
Bofors (Bof, 55 km/km 59) är slutstation för
godstrafiken. Härifrån går flera industrispår,
bland annat till den kända vapentillverkaren med samma namn.
Från Bofors går också ett sidospår till
Valåsen.
Hållplatsen Pershyttevägen (Pgn, 94 km) passeras liksom linjeplatsen Älvstorp (Äp, 95 km/km 18) där NBVJ har en vagnhall. Strax anländer vi till den pittoreska småstaden Nora (N, 96 km/km 17) som var NBJ:s huvudsäte med bl a verkstad och administration. Stationen ligger vackert vid Norasjön och är numera centrum för Nora Bergslags Veteran-Jernväg. I lokstallarna finns bl a ångloken NKJ 1 "Karlskoga" och NBJ 16. Stationen är en säckstation och tåg som ska passera Nora måste alltså byta körriktning här.
Efter hållplatserna Torpa (108 km/km 6) och Löth (111 km/km 3) nås Ervalla NBVJ (Ern, 113 km/km 1) som brukar vara museitågens slutstation. Spåret fortsätter dock till Ervalla (Er, 114 km/km 0) där järnvägen Örebro-Frövi ansluter. Mera om banan  Kjell
Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata 1999,
Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 68Lars Olov Karlsson
och Sven Malmberg: Nora Bergslags Järnväg 125 år
- en minnesskrift, 198110 år med
Nora Bergslags Veteran-Jernväg 1978-1988, 1988Lars Olof Lind:
Staten övertar NBJ, tidskriften Tåg nr 6/1978Lars Olof Lind:
Nora-Ervalla nedlagd, tidskriften Tåg nr 1/1979Lars Söderman:
De första veterantågskörningarna Nora-Järle
- en succé!, tidskriften Tåg nr 7/1984 Anders Hedborg:
Klart Nora!, tidskriften Tåg nr 6/1985Anders Hedborg:
Nytt från Nora och NBVJ, tidskriften Tåg nr 5/1986 Friden Israelsson:
Intervju med en lokförare av "gamla stammen", tidskriften
Tåg nr 2/1989Jimmy Håkman:
NBJ:s ASJ-tillverkade rälsbussar, tidskriften Tåg nr
10/1997 På järnväg.net:
Dokumenterat - Stationshus
på Nora Bergslags JärnvägPå
järnväg.net: Veckans
bild 56: Falurött med vita knutar
På järnväg.net:
Veckans bild 89: Full
fart i Nora bergslagPå järnväg.net:
Veckans bild 152:
En paus i JärlePå
järnväg.net: Beställ
böcker och filmer i butiken
Historiskt.nu
om NBJNora
Bergslags Veteran-JernvägAnders
järnvägsbilderBanverket: Järnvägskartor
|
 |
||||||||||||||
Banfakta
|
