Järnväg.net > Banguide > Markaryd-Traryd, Ljungby-Värnamo

Banguide

Banguide - förstasidan

Sök i banguiden

Markaryd-Traryd
Ljungby-Värnamo

Bild: V5 154 med vagnuttagning i Timsfors 5 augusti 2004

V5 154 med vagnuttagning i Timsfors 5 augusti 2004. Till höger spåret till pappersbruket.

Banfakta

Spårvidd: 1435 mm
Längd: Markaryd-Traryd 18 km, Ljungby-Värnamo 42 km
Dubbelspår: Nej
Elektrifierad: Nej
Fjärrblockering: Nej
ATC: Nej

Historia
De två bandelarna Markaryd-Traryd och Ljungby-Värnamo är rester av den 15 mil långa Skåne-Smålands Järnväg (SSJ). Den främsta initiativtagaren till SSJ var Helsingborgs stad med konsuln Petter Olsson i spetsen. Helsingborg hade under 1870-talet varit inblandade i bygget av bland annat Helsingborg-Hässleholm (HHJ) och såg sig om efter fler möjligheter att skapa trafik till staden. Blickarna föll på norra Skåne och södra Småland där det fanns trä och torv att transportera. En järnväg stakades ut utmed den gamla handelsvägen i området, från Kärreberga strax öster om Åstorp på HHJ, via Markaryd och Ljungby till Värnamo på järnvägen Halmstad-Nässjö (i Värnamo anslöt senare även Göteborg-Alvesta). Bygget startade i början av 1890-talet och hela banan stod klar 1899. För att pengarna skulle räcka till hela sträckan valdes en ganska låg banstandard.

Ånglok från Helsingborg och Karlskoga
Till trafiken köptes till en början 13 ånglok in. Tre av loken kom från olika håll i landet, däribland tankloket Karlskoga som köptes begagnat från Nora-Karlskoga Järnväg för att användas vid banbygget. De tio resterande loken byggdes av Helsingborgs Mekaniska Verkstad.

Persontrafiken på banan var främst lokal eftersom Södra stambanan tog hand om det mesta av den långväga trafiken, men direktvagnar kördes mellan Jönköping och Helsingborg fram till 1940-talet. De lokala tågen hade Åstorp eller Helsingborg som sin södra slutstation.

Banan förstatligas
För orterna som SSJ passerade betydde förstås järnvägen ett uppsving, men trakterna var magra och bolaget blev aldrig en lönsam affär. Direkt efter riksdagens beslut 1939 om ett allmänt förstatligande av Sveriges privatbanor övertogs banan av SJ som satte in förbilligande Hilding Carlsson-rälsbussar i de flesta av persontågen. SSJ hade själva köpt två rälsbussar från Motala Verkstad 1938 och dessa fick littera Y6b hos SJ (senare bara Y). Fyra av SSJ:s Helsingborgsbyggda tenderlok övertogs också och fick littera L12. Ångloksdriften upphörde 1958 då T21-diesellok sattes in i godstågen och samtidigt kom de första Y6-rälsbussarna till banan.

Avveckling
1963 lades godstrafiken på delen Stidsvig-Örkelljunga ned. Det blev startskottet för en etappvis avveckling och upprivning av banan. All persontrafik lades ner 1968 och under 1970- och 80-talen försvann godstrafiken på sträckorna Kärreberga-Skånes Fagerhult och Strömsnäsbruk-Ljungby. I början av 1990-talet fanns trafiken kvar Skånes Fagerhult-Markaryd, Markaryd-Strömsnäsbruk och Ljungby-Värnamo, men 1994 respektive 1997 lades delarna till Skånes Fagerhult och Ljungby ned. 1999 försvann även den sporadiska trafiken Timsfors-Strömsnäsbruk. Sträckan till Fagerhult revs senare upp men banan till Ljungby ligger fortfarande kvar.

Upprustning med betongsliprar
Idag finns det bara trafik mellan Värnamo och Helmershus (5 km) och Markaryd och Timsfors (3 km). I Timsfors ligger ett pappersbruk som fordrar tunga transporter och banan dit rustades därför upp på 1990-talet och fick nytt spår med betongsliprar.

Trafik
Tågen Markaryd-Timsfors utgår från Hässleholm och körs av Green Cargo. Dragkraft är T44 eller V5. Mellan Värnamo och Helmershus kör Green Cargo sporadiska vagnuttagningar. Delen Timsfors-Traryd har fått en beskyddare i form av Skåne-Smålands Jernvägsmuseiförening som ibland kör museitåg på banan.

Beskrivning

Den f d stationen i Åsljunga på den upprivna sträckan Kärreberga-Markaryd 2006.

Banan mellan Kärreberga och Markaryd (56 km lång) är helt uppriven. Järnvägen gick via Östra Ljungby, Stidsvig, Eket, Örkelljunga, Åsljunga och Skånes Fagerhult.

Delen från Markaryd och norrut till Traryd ligger däremot kvar. I Markaryd (Mrd, 0 km/km 92 - startpunkt Värnamo) ansluter järnvägen Hässleholm-Eldsberga (-Halmstad) och SSJ hade fram till 1932 en egen station, kallad Markaryd Västra, på den södra sidan av bangården. Den teglade byggnaden finns fortfarande kvar.

Järnvägen fortsätter norrut till Timsfors (Tim, 3 km/km 89) där det finns en mindre bangård. I den norra änden tar ett spår av till pappersbruket, bandelens enda godskund. Stationshuset i tegel är bostadshus.

Bild: Vy mellan Strömsnäsbruk och Traryd

Vy mellan Strömsnäsbruk och Traryd. SSJ går/gick på sina ställen genom karga trakter med nästan norrländsk prägel.

Sträckan Timsfors-Traryd trafikeras bara av enstaka museitåg och banstandarden är låg. I Strömsnäsbruk (Sbu, 14 km/km 78) har Skåne-Smålands Jernvägsmuseiförening (SSJF) sitt säte i stationshuset och det stora lokstallet. Stallet används som uppställningsplats för föreningens fordon, bl a flera Y7-motorvagnar. Strömsnäsbruk var SSJ:s huvudstation med både lokstation och banavdelning. Från stationen gick fram till 1959 en bruksbana till Delary där det fanns pappersbruk och sulfitfabrik. Banan hade den ovanliga spårvidden 643 mm och trafikerades med ånglok fram till i början av 1950-talet. Ett lok och en vagn finns bevarade och står nu uppställda vid stationen.

Järnvägen fortsätter ytterligare fyra kilometer norrut till Traryd (18 km/km 74) men härifrån och de 32 kilometrarna upp till Ljungby är banan uppriven. Den upprivna sträckan passerade Hornsborg, Hamneda, Bäck och Kånna. Ljungby (L, 0 km/km 43) är en gammal knutpunkt där SSJ mötte Karlshamn-Vislanda-Bolmens Järnväg (KVBJ). KVBJ hade 1067 mm spårvidd och sträckan förbi Ljungby lades ner 1966. Idag går det inte heller några tåg på normalspåret och bangården ligger övergiven. Stationshuset - en funkisbyggnad som byggdes i mitten av 1900-talet - används bland annat av en restaurang.

Lagan (Lag, 10 km/km 32) har fått sitt namn av ån med samma namn. Stationshuset finns kvar. Även i Vittaryd (Vit, 17 km/km 25), Hånger (Hån, 29 km/km 13) och Åminne (Åmi, 35 km/km 7) fanns tidigare stationer. Till Helmershus (Hes, 37 km/km 5) körs sporadiska vagnuttagningar från Värnamo (V, 42 km/km 0). Infarten till Värnamo lades om i slutet av 1980-talet och SSJ kopplades in på järnvägen Halmstad-Nässjö som liksom Kust till kust-banan Göteborg-Kalmar ansluter i Värnamo.

Framtid
Framtiden för Värnamo-Ljungby är osäker. Företag i Ljungby har förklarat sig vara intresserade av att använda banan för godstransporter och ibland har även persontrafik på banan diskuterats. I båda fallen krävs dock en upprustning.

Mera om banan

Kjell Aghult , Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata 1999, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 68

Skånsk järnväg, Skånes Hembygdsförbunds årsbok 1989/90

Svenska Järnvägsföreningen 1876-1926

Bengt Rosén: Bilder från Skåne-Smålands järnväg, Skåne-Smålands Jernvägsmuseiförening - del 1 Värnamo-Strömsnäsbruk, 1991, del 2 Strömsnäsbruk-Kärreberga, 1994

Bengt Rosén: Värnamo-Kärreberga som godsbana, tidskriften Tåg nr 2/1984

Då & nu, Skåne-Smålands järnväg, tidskriften Tåg nr 10/1987

Matz Lonnedal Risberg: Skåne-Smålands Jernväg, tidskriften Tåg nr 5/1991

Christer Karlsson: Skåne-Smålands Järnväg, tidskriften SkJ-nytt nr 2/1999

På järnväg.net: Beställ böcker och filmer i butiken

Banverket: Järnvägskartor

Om Delary-Strömsnäsbruk Järnväg

Janis Priedits: Delary-Strömsnäs Järnväg, SkJ-nytt nr 2/1999

Det välhållna stationshuset i Strömsnäsbruk 2004. Den randiga byggnadsstilen är typisk för SSJ.		En godsvagn sticker fram vid pappersbruket i Timsfors - bandelens enda godskund.
Lokstallet i Strömsnäsbruk är bas för Skåne-Smålands Jernvägsmuseiförening.		Lagans station 2004. Foto Alexander Fäldt.