Jädraås-Tallås-
Svartbäcken Nedre

Hamrångefjärden-
Norrsundet

Ångloket JTJ 9 "Tallås" med persontåg Jädraås-Tallås 6 augusti 1989. Se även Veckans bild 77.

Banfakta

Spårvidd: Jädraås-Svartbäcken nedre 891 mm, Hamrångefjärden-Norrsundet 1435 mm Längd: Jädraås-Svartbäcken nedre 6 km, Hamrångefjärden-Norrsundet 6 km Dubbelspår: Nej Elektrifierad: Nej Fjärrblockering: Nej ATC: Nej

Historia
Av smalspåriga Dala-Ockelbo Norrsundets Järnväg (DONJ) finns två kvarlevor; dels museijärnvägen Jädraås-Tallås, dels den numera normalspåriga godsbanan mellan Hamrångefjärden och Norrsundet.

En järnväg för järn och trä
Järnvägens upprinnelse var transporterna av malm från gruvan i Vintjärn till Ockelboverkens olika järnbruk i bland annat Jädraås och Wij. En järnväg istället för de väderberoende och arbetskrävande malmfororna skulle rationalisera transporterna väsentligt. Den första sträckan - Vintjärn-Lilla Björnmossen - öppnades 1876 för de egna malmtransporterna. Man valde spårvidden 891 mm.

Järnvägen förlängdes sedan österut till Tallås 1880 och Jädraås 1881. Tidigt hade Ockelboverken planerat ansluta banan till Norra stambanan vid Ockelbo, men detta blev inte verklighet förrän 1890. Två år tidigare hade banan även förlängts västerut från Vintjärn till Linghed i Svärdsjö socken i Dalarna. Svärdsjöborna var kända under benämningen "kråkor" och banan kallades ibland "kråkbanan".

Vid det här laget hade bolaget utvidgat sin verksamhet med sågverk, och framöver skulle skogsprodukterna bli väl så viktiga för banan. Tillstånd för allmän persontrafik för hela banan fick man inte förrän 1897 - viss persontrafik hade då dock förekommit i ett par år.

Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg
När hela sträckan Linghed-Norrsundet stod färdig och transporterade både gods och resenärer 1897 kunde tågen bestå av vagnar från sex olika bolag. För varje ny etapp av järnvägen hade nämligen ett nytt bolag bildats och fått trafiktillstånd - ägaren var dock densamma, numera Kopparfors AB. Man fick tillstånd från högsta ort (på denna tid HM Konungen) att betrakta järnvägen som en enda. Formellt blev det fortsättningsvis ändå två bolag men all materiel märktes med samma namn; Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg. Under årens lopp blev sedan järnbrukens transporter allt mindre i takt med att bruken lades ned och skogsprodukterna allt mer dominerande.

Persontrafiken mötte konkurrensen från bil och buss precis som överallt annars och den drogs först in mellan Jädraås och Norrsundet år 1948. 1959 försvann den helt från DONJ. 1964 blev järnvägen på nytt den "bruksbana" den var från början, det vill säga den var enbart till för ägarens eget transportbehov som nu i huvudsak var skogsråvara till Norrsundet. 1968 lades järnvägens västra del mellan Linghed och Jädraås ned helt, medan Jädraås-Norrsundet blev kvar i ytterligare två år.

Malletloket DONJ nr 8 med tåg mellan Jädraås och Tallås i augusti 1992.

Kraftiga ånglok
Till de tunga transporterna av malm och ved krävdes stor dragkraft. 1910 levererade Atlas tre ånglok som är de starkaste smalspåriga ånglok som funnits i Sverige, DONJ nr 1, 8 och 12. De var av så kallad Mallet-typ med två treaxliga boggier. De första dieselloken inköptes 1959 men de kunde aldrig ersätta ångloken helt - för att motsvara ett Malletlok krävdes tre diesellok i de tyngsta tågen. Senare köpte och hyrde man diesellok av typerna T2p och Z4p från andra smalspårsjärnvägar.

Museijärnvägen Jädraås-Tallås
Föreningen "891-Järnvägarnas Museisällskap" bildades 1961 och inledde sin verksamhet med att överta ångloket Korsån som urpsrungligen kom från en bibana till DONJ (Vintjärn-Åg) men nu fanns i Dannemora. Till en början hade man sin verksamhet vid den då smalspåriga järnvägen där (se Örbyhus-Hallstavik), men sedan DONJ lagts ned väster om Jädraås 1968 fick man tillstånd av Kopparfors att disponera banan mellan Jädraås och Tallås. Regelbunden museitrafik inleddes 1972 och 1975 bytte föreningen namn till Museisällskapet Jädraås-Tallås Järnväg (JTJ). En hel del av den rullande materielen och byggnationerna i bland annat Jädraås överläts till JTJ. Bland annat finns två av de tre Malletloken bevarade hos föreningen.

Hamrångefjärden-Norrsundet breddas
Det sista ordinarie tåget bestående av lok nr 8, två diesellok och 29 timmervagnar gick till Norrsundet den 2 oktober 1970. För att bibehålla järnvägsanslutningen till Norrsundet hade man beslutat bredda banan mellan Hamrångefjärden (där anslutning till Ostkustbanan skapades) och Norrsundet. Trafiken upprätthölls med överföringsvagnar från Hamrångefjärden till Norrsundet en tid - sedan breddades banan under sommaren 1971. Efter breddningen har trafiken hela tiden utförts av SJ (sedermera Green Cargo) men först 1997 övergick banan i statlig ägo.

Trafik
Museitrafik Jädraås-Svartbäcken nedre bedrivs varje sommar av Museisällskapet Jädraås-Tallås Järnväg.

Hamrångefjärden-Norrsundet trafikeras dagligen av Green Cargo med diesellok typ T44. Tågen utgår från Gävle.

Beskrivning
Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg hade sin västliga ändpunkt i Linghed och passerade Vintjärn samt Lilla och Stora Björnmossen på sin väg till Svartbäcken.

Lok 2 "Korsån" vid stationen i Jädraås 1992.

Jädraås-Tallås-Svartbäcken nedre
I Jädraås (Jås, 0 km/km 41) har museiföreningen Jädraås-Tallås Järnväg sin hemvist och sina lokstall och verkstäder. Jädraås var även på DONJ-tiden en betydande station - här fanns förutom verkstäderna även bolagets administration från 1884 och framåt. Åbo (Åbo, 1 km/km 41) hållplats passeras. Vid station Pallanite (2 km/km 39) sker tågmöten när trafiken är intensiv. Pallanite fungerade inte som hållplats under tiden av ordinarie trafik, däremot fanns här en lastplats med samma namn. Det nuvarande stationshuset kommer från Stora Björnmossen och mötesspåret har byggts av museiföreningen. Namnet Pallanite har finskt ursprung och betyder svedjeängen - i området bosatte sig många finnar under 1600-talet.

Finkelboda (Fia, 3 km/km 38) hållplats passeras, liksom Åbo anlagd av museijärnvägen. Banan följer Jädraån uppströms. Vid Itranite (4 km/km 36) fanns en lastplats där stockar flottade på Jädraån lastades över på godsvagnar. Denna lastplats liksom Pallanite lades ned 1955 när flottningen på Jädraån upphörde. Tallås (Tås, 4 ½ km/km 36,5) station upphörde att fungera som station 1955 då alla sidospår revs upp och det blev hållplats fram till persontrafikens nedläggning fyra år senare. JTJ har sedan återuppbyggt sidospåret och även anlagt en vändskiva. Från Tallås finns ett kort stickspår till Tallås Grusgrop. Café Mallet i stationshuset serverar de resenärer som gör uppehåll här.

Tallås var länge ändpunkt för museitrafiken men spåret blev aldrig upprivet fram till Svartbäcken nedre (Svbn, 6 km/km 35). Den nödvändiga upprustningen av sträckan dit blev klar år 2000 och sedan dess kan tågen fortsätta dit. Ett sidospår för rundgång med loket har byggts.

Från Jädraås fortsatte DONJ österut förbi Flaxen och Brattfors, sedan upp till Wij bruk och Ockelbo där den korsade Norra stambanan. Mellan Wij bruk och Ockelbo fanns en tredje skena för normalspårståg. Från Ockelbo passerade den Gäveränge, Östby, Vittersjö och Åbydal innan den korsade Ostkustbanan och sedan fortsatte mot Norrsundet.

Det före detta stationshuset i Norrsundet i september 2004.

Hamrångefjärden-Norrsundet
Den numera normalspåriga godsbanan tar av från Ostkustbanan vid dess mötesstation i Hamrångefjärden (Hfj, 0 km). Station Hamrångefjärden låg före breddningen inte längs DONJ:s huvudlinje utan nåddes via ett 600 meter långt sidospår från Åbydal. I Hamrångefjärden fanns en överföringsramp varifrån normalspåriga vagnar kunde transporteras via Åbydal till Norrsundet. Vid breddningen byggdes en ny anslutande linje mot nordost till den gamla huvudlinjen, men sedan går banan på DONJ:s gamla banvall. På persontrafiktiden fram till 1948 fanns en hållplats i Totra (3 km). I Norrsundet (Ndt, 6 ½ km) står stationshuset från 1895 kvar.

Beskrivning
Skogskoncernen Stora Enso har beslutat lägga ned massafabriken i Norrsundet och därmed försvinner en stor del av järnvägstransporterna på bandelen Hamrångefjärden-Norrsundet. Sågverket på samma ort blir dock kvar och även detta använder sig delvis av järnvägen.

Mera om banan
Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata 1999, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 68
Jan-Olov Svensson: DONJ. En beskrivning av den rullande materielen, 1992
Rolf Sten: Från inlandet till kusten, 1988
Stefan Olsson: Jädraås-Tallås Järnväg, en presentation, 2:a upplagan 1995
Rolf Sten: Under 100 år. Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg DONJ 1897-1997, Museisällskapet Jädraås-Tallås Järnväg 1997
Johanna Alskog: En museijärnväg i järnriket Gästrikland, tidskriften Tåg nr 8/1997
Rikard Johansson: Jädraås-Tallås Järnväg passerar Tallås, tidskriften Tåg nr 4/2000
På järnväg.net: Beställ böcker och filmer i butiken
Rolf Sten: Historiskt om svenska järnvägar - Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg
Museisällskapet Jädraås-Tallås Järnväg

Den då 102-åriga ångvagnen "Majorn" passerar Åbo hållplats i augusti 1990. Majorn användes i huvudsak för järnvägens egna transporter men gick främst på 20-talet även i reguljär trafik mellan Åbydal och Norrsundet.

Lokomotorn Z4p nr 5 inköptes av DONJ från SJ år 1966. På SJ-tiden hade den nr 311. Foto i Jädraås 1990.