(Linköping-) Bjärka Säby-Åtvidaberg-Västervik
Tjustbanan

Y1 1354 passerar kilometer 111 vid Källsåker norr om Västervik den 24 maj 2005. Foto Bengt Lilja.

Banfakta

Spårvidd: 1435 mm Längd: Bjärka Säby-Västervik 96 km Dubbelspår: Nej Elektrifierad: Nej Fjärrblockering: Radioblock ATC: Ja

Historik
Intressen i Västervik väckte tankar om en förbindelse mellan staden och den nyligen beslutade Södra stambanan redan 1857. Planerna fördröjdes och först 1875 kom man överens om hur banan ungefärligen skulle dras. Den 9 kilometer långa och 1188 mm breda järnvägen mellan Bersbo och Åtvidaberg (byggd 1857) skulle inkorporeras i banan. Denna bana byggdes för att transportera malm från koppargruvorna i Bersbo till Åtvidabergs kopparverk.

Järnväg Norsholm-Västervik
Förbindelsen mellan stambanan och Västervik skulle byggas av två järnvägsbolag: Norsholm-Bersbo Järnväg (NBJ) respektive Västervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnväg (VÅBJ). Banorna skulle få spårvidden 891 mm vilken även banan mellan Bersbo och Åtvidaberg skulle byggas om till. Banan kom således att utgå från Södra stambanan vid Norsholm mellan Norrköping och Linköping. 1878 startade NBJ trafik från Norsholm till Bersbo liksom på den ombyggda banan från Bersbo till Åtvidaberg. I augusti 1879 öppnades även banan från Åtvidaberg till Västervik och genomgående trafik Norsholm-Västervik kom igång.

NBJ och VÅBJ hade gemensam förvaltning och även samordning av inköp, trafik med mera, för övrigt även tillsammans med Hultsfred-Västerviks Järnväg. Alla tre bolagen gick samman i bolaget Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar (NVHJ) år 1924. Bolaget tog sedan även över banorna Vimmerby-Ydre och Vimmerby-Spångenäs (nedlagda 1940 respektive 1958).

Bjärka Säby-Åtvidaberg
Bandelen mellan Bjärka Säby och Åtvidaberg var nära sammankopplad med Östra centralbanan - ÖCJ - som även skötte trafiken på banan. Banan invigdes 1906 och liksom ÖCJ:s huvudlinje mellan Linköping och Hultsfred byggdes den ursprungligen med normalspår. Se vidare Stångådalsbanan angående Östra centralbanan.

Smalspårsmetropolen Västervik får normalspår
Västervik blev naturligt nog något av ett centrum för den smalspåriga järnvägstrafiken i Småland och var för övrigt en ovanligt stor stad för att enbart ha smalspåriga järnvägar. NVHJ övertogs av staten år 1949. Redan 12 år tidigare infördes rälsbussar i viss utsträckning men efter SJ:s övertagande kom dessa att dominera persontrafiken helt. Den stora förändringen kom något senare när man beslöt att bygga om banan till normalspår. Detta arbete avslutades 1964. I samband med detta lades dock banan mellan Norsholm och Åtvidaberg ned. Tågen till Västervik utgår sedan dess från Linköping och går via Bjärka Säby till Åtvidaberg.

Den smalspåriga järnvägen från (Växjö-) Hultsfred till Västervik breddades däremot inte. Eftersom den fyra kilometer långa sträckan mellan Jenny och Västervik var gemensam för banorna från Hultsfred respektive Åtvidaberg fick denna sträcka tre skenor med smalspårets ena skena innanför normalspårets.

Tjustbana med radioblockering
Från 1988 är banan klassad som länsjärnväg vilket innebär att länstrafikbolagen ansvarar för persontrafiken. Banan har fått namnet "Tjustbanan" efter området i norra Småland som banan genomkorsar. År 1995 infördes en förenklad typ av fjärrblockering som benämns radioblock. Systemet skapades för att slippa den personalkrävande tåganmälan samtidigt som investeringskostnaderna blev lägre än för vanlig fjärrblockering. Radioblock finns även på Stångådalsbanan mellan Linköping och Rimforsa men har inte införts någon annanstans. Systemet gör att konventionella signaler och styrbara växlar saknas. Mötesstationernas växlar är istället uppkörbara i ena riktningen. Detta gör att hastigheten är max 40 km/h genom stationerna.

På senare år har persontrafikens framtid tett sig osäker. År 2003 påbörjades emellertid en ny avtalsperiod mellan de inblandade länstrafikbolagen (Östgötatrafiken och Kalmar Läns Trafik) och den nya entreprenören BK Tåg (sedermera åter SJ). Samtidigt slopades ett antal hållplatsuppehåll längs banan för att korta restiderna något. En ny upphandling som säkerställer persontrafik på banan under perioden 2008-2014 blev klar 2007. Entreprenör blir Veolia Transport.

Trafik
Persontrafiken utgörs av dieselmotorvagnar typ Y1 och Y2 ("Kustpilen"). Entreprenör är SJ. Sommartid trafikeras sträckan Jenny-Västervik även av rälsbussar typ YP som trafikerar smalspårsjärnvägen Hultsfred-Västervik.

Godstrafiken inskränker sig till ett tågpar varje vardag som transporterar importerad massaved från hamnen i Västervik till Rottneros bruk i Värmland. Tågen körs av Tågåkeriet i Bergslagen (Tågab) med diesellok typ TMY eller TMZ.

Beskrivning
Resan börjar i Linköping (Lp, 0 km) och följer sedan den före detta Östra centralbanan (numera Stångådalsbanan) till Bjärka Säby (Bsä, 20 km) station. Inga tåg stannar numera här utan det är bara en förgreningsstation där tågen mot Västervik svänger av österut från Stångådalsbanan. Inte heller hållplatsen med det fantasieggande namnet Mormorsgruvan (Mmg, 32 km/km 12) är längre i bruk. Namnet kommer av det närliggande gruvområdet där det största gruvhålet gick under namnet "Mormor".

Mötesstation Viresjö (Vsö, 33 km/km 13) passeras. Hållplats Basthagen (Bth, 37 km/km 17) är numera första uppehåll efter Linköping, men används bara av enstaka tåg. Åtvidaberg (Åvg, 39 km/km 19) är den enda större orten på vägen ner till Västervik. Stationen i den mindre orten Falerum (Fal, 56 km/km 58) är nästa uppehåll och används även för tågmöten.

YP 888 som tåg mot Hultsfred på treskens-spåret mellan Västervik och Jenny. Foto i juli 1989.

Uppehållen vid stationen i Nelhammar (Nl, 65 km/km 67) samt Storsjö (Soö, 69 km/km 72) och Blidstena (Bda, 72 km/km 74) hållplatser är numera alla indragna. I Överum stannar persontågen sedan 1990 vid hållplatsen Överums bruk (Övmb, 79 km/km 82) medan station Överum (Övm, 80 km/km 83) passeras därefter. Banan lutar här 17 promille samtidigt som hastigheten är låg vilket orsakar problem för de lastade norrgående godstågen.

Även hållplatsen i Fästad (Fad, 85 km/km 88) drogs in år 2003. Nästa uppehåll blir stationen i Gamleby (Gal, 92 km/km 94). Gamleby ligger längst in vid den långsmala Gamlebyviken som banan sedan har på vänster hand. Ungefär halvvägs längs viken ner till Västervik passeras Almvik (Avk, 102 km/km 104) nedlagda hållplats. I Västerviks norra utkanter ansluter smalspåret från Hultsfred på höger sida. Platsen heter Jenny (Jy, 112 km/km 115) men är trafikplats bara för smalspårstågen. Härifrån in till Västervik delar smalspårs- och normalspårstågen på järnvägen varför den har tre skenor. Vissa tåg som används av skolelever stannar sedan vid hållplatsen Tjustskolan (Tjsk, 115 km/km 118) innan slutstationen Västervik (Vk, 116 km/km 119) nås.

Framtid
Västerviks hamn satsar på fortsatt ökad import av skogsprodukter vilket sannolikt ökar godstransporterna på banan. En gynnsam utveckling av banan kräver dock en upprustning, för persontrafikens del i syfte att korta restiderna och för godstrafiken för att möjliggöra tyngre tåg. Se vidare Banverket - Linköping-Västervik.

Mera om banan
Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata 1999, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 68
Bo Svensson & Anders Stridh: Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar. I Kalmar Nations Skriftserie, vol 53, Uppsala 1978
Göran Fält: Första linjen med radioblock i drift, tidskriften Tåg nr 6/1995
Kurt Möller: NVHJ Bco8, tidskriften Tåg nr 10/2001
Lennart Malmsten: Tidigt sjuttiotal i Västervik, tidskriften Tåg nr 12/2002
På järnväg.net: Veckans bild 111: Treskensspår i Västervik
På järnväg.net: Beställ böcker och filmer i butiken
Åke Asph & Hans Blomberg: Om banan Åtvidaberg-Bersbo
Banverket: Järnvägskartor

Y1 1346 och 1336 har just ankommit Västervik från Linköping. I bakgrunden S:t Petri kyrka samt smalspårsrälsbussen YP 888. Foto i juli 1989.

Vedtåget från Västervik med TMY-loken 103 och 105 möter Y1 1342 som tåg Linköping-Västervik i Bjärka Säby. Foto i november 2003, Mattias Eriksson.