Åseda-Hultsfred-Västervik

Hultsfreds station med YP-rälsbuss 1999.

Banfakta

Spårvidd: 891 mm Längd: 126 km Dubbelspår: Nej Elektrifierad: Nej Fjärrblockering: Nej ATC: Nej

Historia
Växjö-Västervik är förmodligen den mest kända smalspårsbanan i Sverige. Den var inte bara ovanligt lång (187 km) utan också SJ:s sista smalspårsbana med persontrafik. Delen Hultsfred-Västervik har dessutom som första svenska järnväg blivit byggnadsminnesmärkt.

Två bolag
Byggandet av banan skedde från Västervik i norr och Växjö i söder av två olika bolag. Först ut var Hultsfred-Västerviks Järnväg (HWJ) som öppnade sin bana 1878-1879. På 1850-talet hade man i Västervik börjat fundera över hur man skulle kunna få en förbindelse med Södra stambanan. Planerna resulterade i dels en järnväg till Åtvidaberg/Norsholm (se Bjärka Säby-Västervik) och dels en till Hultsfred där Nässjö-Oskarshamns Järnväg anslöt.

I söder var utbyggnaden mer konfliktfylld. I mitten av 1800-talet var fortfarande kanalbyggande det dominerande sättet att skapa nya kommunikationsleder och från början fanns tanken att bygga en vattenled norrut från Växjö genom att förbinda flera sjöar med kanaler. En del av planerna förverkligades också under 1870-talet men snart insåg man att den nymodiga järnvägen var överlägsen och började planera för en bana till Klavreström. Den stod klar 1895 under namnet Växjö-Klavreströms Järnväg (WKJ) och var liksom HWJ smalspårig med 891 mm spårvidd.

Besvärlig utbyggnad
Planerna på en fortsättning norrut till Åseda stötte dock på hårt motstånd eftersom många av sockenborna inte vill offra några pengar till bygget eller tyckte att man istället skulle satsa dem i Mönsterås-Åseda Järnväg (som aldrig nådde Åseda). Till sist vände ändå opinionen och järnvägen kunde börja byggas. 1902 invigdes banan och WKJ bytte följdaktligen namn till Växjö-Klavreströms-Åseda Järnväg (VKÅJ). VKÅJ visade sig gå bra och blickarna riktades åter norrut där nu Virserum och Hultsfred hägrade. Utbyggnaden till Virserum var klar 1911 och bolaget bytte ännu än gång namn, nu till Växjö-Virserums Järnväg (VVJ).

Fortfarande hade man inte nått Hultsfred och nu stötte HWJ på om en fortsättning. 1917 påbörjades slutligen arbetena men denna etapp visade sig bli den besvärligaste att bygga. Kostnaderna steg mer än väntat och 1921 fick bygget stoppas på grund av en akut ekonomisk kris. I december 1922 kunde järnvägen till sist öppnas och det blev möjligt att åka tåg från Växjö till Västervik, en sträcka på nästan 19 mil. VVJ fick det slutgiltiga namnet Växjö-Åseda-Hultsfreds Järnväg (VÅHJ).

Hopslagning
HWJ hade ett nära samarbete med grannarna Norsholm-Bersbo Järnväg (NBJ) och Västervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnväg (VÅBJ) och 1914 köpte VÅBJ upp HWJ. Det nya bolaget som fick namnet Hultsfred-Västervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnväg tog i sin tur över NBJ 1924 och Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar (NVHJ) bildades. I fortsättningen var det alltså NVHJ som skötte trafiken Hultsfred-Västervik medan VÅHJ skötte Växjö-Hultsfred. Direkta personvagnar kördes dock från Växjö till Västervik.

VÅHJ återhämtade sig aldrig riktigt från den ekonomiska krisen på 1920-talet och 1941 förstatligades banan. NVHJ togs över av staten 1949.

Tp 3508 med godståg i Braås 1984. Foto Johan Winegård.

SJ-epoken
SJ satte under 1950-talet in YP-rälsbussar i persontrafiken och Tp-lok skötte den tunga godstrafiken. Den södra och den norra delen av banan forsatte att betraktas som två olika enheter och först på 1970-talet började man köra genomgående persontåg.

Nedläggning av järnvägen diskuterades redan på 1960-talet men bl a det dåliga vägnätet i området gjorde att banan fick leva kvar på nåder. Efter att det sista persontåget gått på smalspåret i Västergötland 1970 var Växjö-Västervik SJ:s sista smalspårsbana med persontrafik. Trafiken fortsatte till den 19 augusti 1984 då den trots protester lades ner. Den sista tiden fylldes tågen av avskedsresenärer och rälsbussar fick t o m lånas in från museiföreningar.

Godstrafiken fortsatte på sträckorna Växjö-Kvarnagården och Västervik-Gunnebobruk ytterligare en tid men 1986 var SJ-epoken definitivt slut.

Banan blir åter privat
Smålänningar brukar sägas vara ett segt släkte och räddningsaktioner för att bevara smalspåret hade startat när nedläggningsbeslutet blev känt. Dessa resulterade i bildandet av aktiebolaget Växjö-Hultsfred-Västerviks Järnväg (VHVJ) som köpte banan och fordonen av SJ för 7 miljoner kronor 1986. VHVJ startade turisttrafik på banan 1987 och under en period körde man även skoltåg åt Växjö kommun.

Ekonomiska problem
VHVJ fick efter några år svårt att betala sina lån och bolaget gick i konkurs 1992. Banan delades upp på olika ägare och en lång rad av komplicerade turer och affärer vidtog. Den sydligaste delen Växjö-Sandsbro hörde sedan tidigare till Växjö kommun, Sandsbro-Hultsfred-Totebo togs över av det nybildade bolaget Småländska Smalspåret AB och Totebo-Verkebäck såldes till Förvaltnings AB Smålandsbanan. Tjustbygdens Järnvägsförening (TJF) startade trafik på delen Hultsfred-Verkebäck medan Småländska Smalspåret AB (SMAB) tog över trafiken Växjö-Hultsfred.

Även SMAB drabbades efter en tid av ekonomiska problem och trafiken blev allt mer sporadisk på den södra delen av banan. 1996 sade Växjö kommun upp nyttjanderättsavtalet för sin del av banan och trafiken till och från Växjö upphörde. SMAB som trätt i likvidation tvingades 2000 sälja bandelen Sandsbro-Åseda till Uppvidinge kommun som 2001 rev upp den. Sträckan genom Växjö kommun revs samma år.

Återupptagen trafik
Också i norr drabbades smalspåret av problem. Vägverket köpte i samband med VHVJ:s konkurs sträckan Verkebäck-Västervik för att man obehindrat skulle kunna bygga ut E22:an. En vägbank byggdes rakt över spåret och omöjliggjorde fortsatt trafik till Västervik. 1996 beslöt dock länsstyrelsen att förklara delen Totebo-Verkebäck för byggnadsminne (senare utvidgat till även Hultsfred-Totebo och Verkebäck-Jenny) och Riksantikvarieämbetet lyckades förmå Vägverket att bygga en bro över järnvägen. Bron stod klar 2000 och 2002 kunde trafiken på treskensspåret in till Västervik återupptas.

Trafik
Sommartid kör Tjustbygdens Järnvägsförening tidtabellsbunden trafik Hultsfred-Västervik. Framför allt YP-rälsbussar används men även tåg dragna av ånglok och Z4p-lokomotorer förekommer. Resten av året körs chartertåg.

Åseda-Hultsfred används delvis för dressincykling och sporadisk museitrafik Åseda-Hultanäs och denna sköts av Smalspåret i Hultsfred AB.

Beskrivning
Från Växjö till Åseda är järnvägen uppriven. Banan gick via Evedal, Rottne, Braås, Klavreström och Norrhult. Delen närmast Växjö hade rykte om sig att vara Sveriges krokigaste järnväg. Växjö var smalspårets huvudstation med bl a verkstad och lokstation. Dessa byggnader används nu av Experimenthuset.

I Åseda (Åa, 0 km/km 122) är stationsområdet kraftigt förändrat och smalspåret finns numera längst österut på bangården. Tidigare korsade smalspåret normalspårsbanan från Vetlanda i ett berömt spårkors i stationens södra ände och smalspåret hade sin bangård närmast stationshuset. Spårkorset togs bort 1993 och smalspåret drogs om så att inte någon korsning behövdes.

Från Åseda och norrut till Hultsfred går för närvarande inga genomgående tåg, men delen närmast Åseda används ibland för museitrafik med rälsbuss och sträckan närmast Hultsfred används för dressincykling. Banan passerar hållplatsen i Sissehult (Ssu, 6 km/km 116) och Hultanäs (Häs, 9 km/km 113), Triabo (Tib, 15 km/km 107), Mosstorp (Mop, 21 km/km 101) och Hjortöström (Hjm, 24 km/km 98) innan vi kommer till Virserum (Vsm, 27 km/km 95), den största stationen mellan Åseda och Hultsfred. Stationshuset ägs numera av Föreningen Smalspåret Växjö-Västervik.

Banan fortsätter genom ganska ödsliga trakter förbi Hultarp (Hap, 30 km/km 92) och Flaten (Fla, 36 km/km 86). På flera ställen kan s k koportar ses. De byggdes för att boskap skulle kunna passera under järnvägen. Gårdveda (Gåv, 39 km/km 80) var tidigare en knutpunkt där järnvägen Vetlanda-Målilla korsade. En bit efter hållplatsen Målilla sanatorium (Msa, km 43 km/79) passerar järnvägen över Stångådalsbanan på en bro. De båda banorna följs sedan åt och strålar samman i Hultsfred (Hf, 56 km/km 66) som för många musikintresserade är synonymt med den rockfestival som hålls här varje sommar. Det vackra stationshuset är värt en närmare titt. På bangården som ligger intill sjön Hulingen finns bl a en överföringsramp mellan smal- och normalspår.

Vy från Vena 1999.

Järnvägen går genom Hultsfreds utkanter förbi Hultsfredsfestivalens område. Här finns hållplatsen Hultsfreds hembygdspark (Hfh, km 57 km/65) och under festivalen går tågen i skytteltrafik mellan hållplatsen och stationen i Hultsfred.

Genom smålandsskogarna ringlar sig banan förbi Gnötteln (Gnl, 61 km/km 61), Vena (Vena, 66 km/km 56), Väderum (Väm, 74 km/km 48) och Tuna (Tna, 79 km/km 43). Hållplatsen i Spångenäs (Spä, 82 km/km 40) ser inte mycket ut för världen idag men fram till 1958 gick det en bibana härifrån till Vimmerby. Även Blägda (Blä, 86 km/km 36) har varit en knutpunkt. Den två kilometer långa godsbanan till Yxern lades dock ner redan 1940.

Efter Totebo (Tob, 88 km/km 34), Hjorted (Hjt, 93 km/km 29), Fagersand (Fsd, 98 km/km 24) och Långsjön (Låö, 99 km/km 23) kommer vi till Ankarsrum (Akm, 101 km/km 21) där bruket varit dominerande i flera århundranden. Företaget lever kvar, numera med elmotorer som specialitet. Brukets och ortens betydelse för järnvägen avspeglas i det vackra och för smalspårsbanor ovanligt pampiga stationshuset.

Fårhult (Fåt, 109 km/km 13) är värt ett stopp. I stationshuset finns värdshuset Gröna Tuppen och den hungrige kan vid vackert väder njuta av maten utomhus strax intill spåret. Logi erbjuds i en uppställd normalspårig sovvagn (f d HNJ Co 53).

Hållplatsen Valstad (Vas, 113 km/km 9) följer innan Verkebäck (Vbä, 114 km/km 8) där det finns en mindre bangård. Stationen hette under en period Gunnebobruk och ligger vackert vid en vik av Östersjön. Högt över järnvägen och samhället går E22:an på en bro. Vid en ombyggnad av E22:an norr om Verkebäck 1993 skars järnvägen av men numera passerar banan under vägen i en tunnel.

YP 884 inväntar avgång på treskensspåret i Västervik 14 juli 2003. Foto Markus Schreilechner. Se även Veckans bild 111.

I Jenny (Jy, 122 km/km 0/114) ansluter den normalspåriga Tjustbanan och här börjar treskensspåret in till Västervik. Spåret är numera det enda i sitt slag i Sverige och är en sevärdhet i sig. Både smalspårs- och normalspårstrafiken är fjärrstyrd.

Slutligen når vi den norra ändpunkten Västervik (Vk, 126 km/km 118). Smalspårsbangården revs upp 1992 vid bygget av en bussterminal men har återuppbyggts av kommunen. Västervik är huvudstation för museitrafiken på smalspåret och här har Tjustbygdens Järnvägsförening sin verkstad.

Framtid
Föreningen Smalspåret Växjö-Västervik arbetar för att rusta upp Åseda-Hultsfred och åter starta trafik på sträckan.

Mera om banan
Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata 1999, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 68
Svenska Järnvägsföreningen 1876-1926
Gunnel Johansson och Torbjörn Mårtensson: Kanaler och smalspår i småländska bygder, Historiska föreningen i Kronobergs län 1979
Smalspåret Växjö-Västervik, en bilddokumentation av SJ Fotoklubb Norrköping 1987
Anders Perstig: Norsholm-Bersbo 100 år, tidskriften Tåg nr 10/1978
Stig Svallhammar: Västervik-Växjö - smalspårets stambana, tidskriften Tåg nr 10/1982
Västervik-Hultsfred-Växjö, 187 kilometer smalspår m fl artiklar, tidskriften Tåg nr 7/1984
Christian Hammarström: Smalspårets sorti, tidskriften Tåg nr 8/1984
Nappe Holmström: Turister till Småland med Smalspåret?, tidskriften Tåg nr 2/1985
Arne Andersson: Trevande turisttrafik på småländska smalspåret, tidskriften Tåg nr 8/1987
Björn Edman: För bara 10 år sedan i Braås, tidskriften Tåg nr 6/1994
Mats Laurin: Striden om småländska smalspåret - som en oändlig TV-såpa, tidskriften Tåg nr 9/1998
Mats Laurin: Industriminne med problem, tidskriften Tåg nr 9/1999
Stig-Åke Petersson: Vena stations tidiga historia, tidskriften Tåg nr 3/2000
Mats Laurin: Glädje i norr - sorg i söder, tidskriften Tåg nr 11/2000
På järnväg.net: Veckans bild 111: Treskensspår i Västervik
På järnväg.net: Beställ böcker m m i Tjustbygdens Järnvägsförenings butik
Tjustbygdens Järnvägsförening/Förvaltningsaktiebolaget Smålandsbanan
Föreningen Smalspåret Växjö-Västervik
Jan Westergren och Daniel Niklasson: Smalspåret Åseda-Hultsfred, rapport från Kalmar läns museum 2003
Historiskt.nu om Växjö-Åseda-Hultsfreds Järnväg

Vy utanför Fårhult på sträckan Hultsfred-Västervik augusti 1999.		Rälsbuss vid det ståtliga stationshuset i Ankarsrum 1999.
Tåg mot Växjö i Åseda 1991. Smalspåret har ännu kvar sin plats intill stationshuset.		Stationen i Åseda 1999. Smalspåret har bytt plats och området närmast stationshuset ligger öde. En motorvagn från Vetlanda ankommer på normalspåret.
Vid den södra utfarten i Hultsfred står ännu en semafor kvar. Denna del av banan används för dressincykling. Foto maj 2004.		I stationshuset i Fårhult finns numera ett värdshus.